Det var en sak jag visste sedan innan.. Januari suger härsket fett..

Normalt sett, alltså varje år så dippar jag i Januari.. en sån där "mysig" vinterdepression.. och i år är det samma sak.. jag är less på mörker, snö, kyla och att alla runt omkring mig verkar så förbannat positiva över att det är ett nytt år och vi går mot ljusare tider när jag inte kan se det ens med microskop...

I år är ingen skillnad inte alls, det är samma visa och ovanpå det lägger vi att jag började året med både ont i ryggen, en släng influensa och hemmoröjder.. Det gjorde inte månaden bättre på nåt sätt.. att dessutom den utmattade mannen jag försöker dejta har hostat från mitten av December till andra veckan i Januari, har ledvärk som totalt sänkt honom mentalt och varit ensamstående pappa till sin son fram till den 21:a har inte gjort nåt bättre...

Jag hade en plan att ta mig över till hnom idag när han nu, från mitt perspektiv, äntligen var barnlös.. Se till att han fick nåt annat att tänka på än värken och sin egen depression... Men icke, som den goda far han är så ska han ha sonen över natten då hans ex tydligen ska gå ut... Jag köper rakt av att han som alltid har dåligt samvete för sitt barn ställer upp och tar sonen när exet frågar.. Men jag blir fasen förbannad på henne... Hon vet hur han mår, hon har bott med honom genom tre år av sjukskrivning för utmattning och diskbråck med värken som kom med den saken och hon har dessutom varit barnfri sen före nyårsafton och likt förbannat så lämpar honom över sonen på honom för att kunna gå ut en vardag... 

Jag känner henne inte, jag har ingen aning om hur hon är som människa men det här beteendet gör mig faktiskt förbannad.. Hon vet hur han mår och ändå gör hon så här.. Hon vet att han aldrig kan neka att ta sonen då det lilla livet är hans ögonsten och i min värld så utnyttjar hon den situationen utan nån somm helst hänsyn till hur P mår och hans allmäntillstånd just nu... jag förstår det bara inte..

nu ska jag sätta mig i ett hörn och försöka låta iskan pysa ut lite lugnt.. funkar inte det så blir det att ventilera med en vän.. Hon är fasen inte värd at jag lägger mer energi på henne.. 

/Altariel - arg. orolig och frustrerad..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dejtandet går vidare, varannan vecka är P inte tillgänglig mer än via sms då han är pappa på heltid och varannan vecka är det upp till hans kropp om vi kan ses eller inte... Att dejta någon med utmattningsproblematik där hans kropp och då framföral...

I förra inlägget var väntan snart över... Nu har jag och P fått ha halva veckan när han är barnledig.. och vi har verkligen tillbringat alla vaken tid när vi inte arbetat tillsammans.. Från söndag kväll när han dök upp hemma hos mig tills nu.. För ...

Snart har de två veckorna av väntan passerat.. Snart får jag träffa honom igen!! Som han skrev igår så är det lite som att bara barn och vänta på att det ska bli julklappsutdelning..  ja just det, han skrev det, inte jag.. Han ser en framtid, han...

Det här börjar kännas som en följetong...   fyra dagar har gått sen min dejt.. Vi har av olika anledningar (fullt naturliga anledningar) inte haft möjlighet att ses igen och nu väntar två veckor när vi verkligen inte kan ses då han är pappa på he...

Så här drygt två veckor efter min resa söderut kan den sammanfattas i några enkla meningar...   inte tillräckligt bra på nåt plan för att uppväga avståndet. Trevlligare i text och på telefon än i verkligheten... Valhänt gammpåjk...   Begr...