Det är aprilväder ute... Det snöar och eländet ligger kvar.. Det var barmark igår och hyfsad temperatur... Men nu känns allt eländigt.. Det är lite som insidan av mitt huvud..

Jag var trött och sliten efter jobbet igår men glad att jag har några dagar ledigt och kanske hade möjlighet att träffa pojkvännen .. Idag är det mer kluvet.. jag har tre dagar ledigt och inget att göra.. En pojkvän som har fullt upp just nu och som jag inte alls känner för att fråga om han har tid över för mig när han har långväga vänner på besök och det dessutom är bockjaktspremiär imorgon... 

Jag vill inte vara klängig, jag vill inte vara den som alltid frågar om jag kan komma upp, om han har tid så vi kan ses... Ibland är det faktiskt mycket trevligt att vara behövd också.. Inte så att jag tvivlar på honom.. är bara inne i en period när Vädret och allmäntillståndet gör att jag skulle behöva bli omhållen, omtyckt och få uppmärksamhet..

Det kanske låter patetiskt, men det är så det är...

Jag vet ju att jag överlever ändå, att vi kommer att hinna ses, att det är nyttigt att hinna längta och sakna varandra ett tag... Men det skiter jag i... Jag vill ha honom här eller vara där hos honom..

Det kan inte bara vara jag med yrken inom service och handel som ställer mig frågande inför varje större helg eller långledighet, frågande till vart i hela världen förmågan till framförhållning finns...

Jag menar, hur funkade det på den tiden när affärer faktiskt hade stängt på söndagar, när systembolaget hade öppet 10-18 på vardagar, när människor faktiskt var tvugna att vara ute i god tid och ha lite framförhållning när de ville ha något...

Den här helgen är lite extra lång med valborg på söndag och första maj som röd dag på måndag.. Frågan är hur lång tid det kommer att ta för mig att återhämta mig från jobbet den här veckan.. Vi har väl haft en 20% ökning av antalet kunder den här veckan och i princip alla dyker upp på fredag eftermiddag eller på lördagen nån timme innan stängning..

Själv skulle det aldrig falla mig in att gå och handla något ALLs på nån affär en sån dag när man vet att folk utan förmåga till planering står och köar... Jag väljer att gå på posten när det är mindre kunder än strax efter fyra en vardag, jag köper min alkohol en annan dag än en fredag eller lördag, jag skulle aldrig köpa fyrverkerier dagen före nyårsafton, jag köper inte min julskinka sista veckan innan julafton...

Dels innebär det att jag slipper armbågas med miljoner andra människor, dels innebär det att jag slipper köa 10-20 minuter och jag får i förekommande fall mer att välja på när det inte är utplockat för att jag är ute i sista minuten...

Tänk på det nästga gång DU står där i kön, sur för att du fick lov att ta en resättningsvara, rastlös för att kön är lång och irriterad för att hen som står framför eller bakom dig är indränkt i parfym eller luktar svett eller pratar lite för högt i mobilen... Välj dina slag, välj rätt tid och slipp stressa...

Imorgon är det dags, imorgon är jag frisk nog att jobba... har inte arbetat sedan skärtorsdag, blev sjuk på kvällen på påsklördag... och det ska bli ofantligt skönt att komma tillbaka på jobbet och få lite ordning på rutinerna..

Gårdagen tillbringade jag hos pojkvännen L-O en lugn kväll med älggryta, te gjord på chaga och film i soffhörnet.. Som vanligt blir det sent innan vi somnar, både mys och sex och en massa prat innan vi somnar.. Det verkar aldrig ta slut på samtalsämnen...

Även om vi fortfarande inte är definierade på så sätt så är det så skönt att höra honom fråga hur jag jobbar resten av veckan.. Om jag jobbar helg och så vidare.. att veta att han redan tänker på nästa gång vi kan ses... Just nu var det lite osäkert.. men vi säger båda att det löser sig.. och mitt svar är att vi har gott om tid, "jag ska ingenstans försvinna" och han svarar med lagom glitter i ögonen att det ska inte han heller...

Även om larmet ringer kl 06:30 imorgon så är livet inte alls dumt vissa dagar..

Du har ingen aaaaaning om hur fantastiskt less jag är på min förkylning just nu...

Jag snorar och hostar och har tryck över nosen... har varit hemma från jobbet hela veckan och verkligen lidit med dålig dag-tv.. De senaste dagarna har jag flytt från dag-tv med hjälp av tv4play och svtplay... En stor skillnad men fortfarande låååååångtrååååkigt...

Att dessutom inte vara helt frisk nu i helgen är störande.. Jag ville ju hinna med att tillbringa lite tid med pojkvännen innan det blir jobb igen på tisdag, framförallt med tanke på att han också ska börja jobba igen den här veckan och att jag jobbar lördag den här helgen... Det finns ju begränsat med tid i vardagen att kunna åka 8 mil enkel resa...

Nu ska det bli lite fryspizza och se säsongens sista minuter av innebandy...

Sitter och ser Hunger Games III på tv nu och har pojkvännen på messengern så vi kan prata lite samtidigt...

inte för att vi pratar under filmen, bara när det är reklam.. ingen av oss har hunnit se den än och vi såg tvåan på samma sätt igår.

En del kanske kan tycka det är märkligt, men när det är åtta mil mellan oss de flesta dagarna i veckan så är såna här små saker av gemenskap även på distans ganska viktiga..

Han är bara en timma i bilen bort men det kunde lika gärna vara på andra sidan jorden... och samtidigt när vi sitter här och ser samma film samtidigt och kan småprata lite över messengern så är han lika nära som katten som ligger och spinner bredvid mig..

Nog hade vi väl kunnat sitta i telefon med varandra också, men ingen av oss är stora fans av att prata i mobilen.. så den här typen av kommunikation är alldeles ypperlig..

Jodå, både jag och pojkvännen överlevde middagen med tvillingarna med flickvänner...

Det gick riktigt bra måste jag säga..

Barnen bevisade att de kan vistas i möblerade rum och L-O var trevlig, charmig och social..

Till och med P3:s hund var förhållandevis lugn... Han fick lära sig att ta fint och att vänta tills man fick smaka... Husse var vederbörligen imponerad av pojkvännens handlag med djur...

Följde med L-O hem när lugnet hade sänkt sig... en kväll framför tv:n med en hund på fötterna och den andra nedanför soffan... prat fram till mitt i natten som vanligt och en mysig stund på morgonen innan frukost..

Just nu ligger jag hemma i en ganska ful förkylning och håller tummarna för att jag ska hinna bli frisk innan helgen.. Det är pojkvännens sista helg som sjukskriven och jag vill ju verkligen tillbringa så mycket tid jag kan med honom innan det blir vardag igen...

Det finns fortfarande ingen definition, inga uttalade ord av känslor.. inga löften.. Men jag mår bra av honom.. JAg trivs med vad vi har.. jag är hejdundrande förälskad och vill att hela världen får veta hur bra han är för mig..

Men det kommer väl tids nog.. jag ska ingenstans och med tanke på att han träffat 2/3 av mina barn och inte sprungit sin kos så är jag rätt säker på honom..

Åter till alla möjliga husmorsknep för att bli frisk innan helgen är över..

Från att ha haft en vansinnig vecka på jobbet förra veckan som avslutades med att vi gick en man kort på fredagen och att en kollega bestämde sig för att gå hem för att han var "sjuk" (mycket tveksamt) precis när fredagsrushen  tog fart som bäst och dessutom skrev sjuk på schemat för lördagen också utan att meddela någon till ett helt annat stadie i livet..

I söndags var jag ett vrak, hatade världen och den hatade mig tillbaka.. jobbet hade varit mer än jag orkade med egentligen under veckan.. Saknade pojkvännen så det gjorde ont men samtidigt så ville jag inte jäkta med att träffa honom när han var nyopererad och inte mådde bra.. ville ge honom tid och utrymme att få återhämta sig ifred...

Grannarna lekte ardennerhästar på övervåningen, det var innebandycup för småttingar i hallen bredvid och det var felparkerade bilar över halva området...

Jag behövde komma bort, behövde lugn och ro och luft...

Funderade på att åka ut till havet, titta på vågorna, få vara ensam i världen en liten stund iaf i mitt huvud.. men då slog pojkvännen mig med häpnad igen, han begrep precis hur jag mådde, erbjöd mig middag och en eld att sitta vid i mörkret och lugnet hos honom.. 

Blev så lättad att jag grät.. både här hemma innan jag åkte upp till honom och i hans armar när jag kommit fram.. Det blev en sån där lugn, stilla kväll där allt bara känns bra och flyter harmoniskt... Att han sen var tossig nog att tycka att vi skulle försöka ha sex trots att han fyra och en halv dag tidigare opererade ett ljumskbråck gjorde inte saken sämre... alls..

har haft en sån där bra vecka den här veckan.. där allt har funkat, där alla varit friska på jobbet eller det iaf inte varit mitt jobb att ersätta någon... Polaren Per kommer upp över påsk och ska låna bilen för att hälsa på sina föräldrar en sväng och Tvillingarna med flickvänner ramlar förbi för att äta middag här på väg upp till plastmammans släkt i Norrbotten... De är sjukligt nyfikna på vem det är jag dejtar nu.. jag råkade nämna det för pojkvännen men påpekade också att det verkligen är upp till honom om och när han vill träffa mina barn.. 

Svaret på det blev "om du gör en potatisgratäng på fredag så tar jag med mig en rökt älgstek och kommer ner så äter vi tillsammans"...

Han är ett unikum.. inte bara föredrar han att äta middag med mig och mina barn framför att flyga RC-plan en fredagskväll.. utan han är modig nog att bara kasta sig in i en familjemiddag med mina galna tvillingar hur som helst.. 

Så för att sammanfatta har jag den senaste veckan gått från misär till eufori, till att surfa på vågen av nyladdade batterier, landa stenhårt i dilemmat med vänner och barn som jag gärna vill träffa i påsk när jag är ledig och en pojkvän jag vill tillbringa så mycket tid med jag kan när jag har möjlighet.. till Glädje över att han vill träffa mina barn, till nervositet om hur de ska komma överens och vad de anser om varandra..

oavsett vad det landar i så är jag iaf glad att vi kan träffas på något vis i helgen..

Pojkvännen, jo jag tror han får kallas det nu, kom hit efter jobbet.. En middag med vad som vanligt var en jättebra konversation, samtal i lugn och ro... 

Älskar blicken i de där ögonen när han ser på mig.. blir alldeles varm i hela kroppen.. Tycker om han spefulla humor och hans lite snabba försäkran om att han bara skämtar..

Det där underfundiga leendet när det bara glittar i ögonen.. när ett "typ" kan ha så många meningar..när ett "liks" är en utfyllnad som ändå bär ett budskap...

När han kan ligga nära mig i sängen alldeles som gud skapade honom och bara se mig in i ögonen och låta ett ensamt pekfinger följa konturen av mitt ansikte, lite som för att inte missa en enda detalj utan pränta in varje kurva, varje linje..

När han en timme senare inte kan låta bli att stryka med tummen över min arm.. lägga en hand på min rygg.. ständigt röra som för att försäkra sig om att jag är kvar, att jag inte är på väg någonstans.. 

Den ömsesidiga försäkran om att vi kommer att överleva utan varandra ett tag nu... en extra kyss innan han går.. och en till.. och en till innan en sista blick och han är på väg hem till hundarna så de får mat och motion...

Nu dröjer det minst en vecka, förmodligen två innan jag får träffa honom igen.. tack och lov att jag jobbar i helgen så att tiden går fortare.. tack och lov att det inte är en allvarligare operation.. Med lite tur är han i form för att kunna vara fysiskt aktiv snart.. 

Missförstå mig rätt.. Det är verkligen inte bara för sexet som jag vill träffa honom, långt därifrån.. Mitt hjärta sjunger en munter och ljuv melodi bara jag är i samma rum som honom.. MEN... Men kemin är också magnetisk.. vi kan verkligen inte hålla händerna ifrån varandra när vi ses.. och jag vill inte att operationen ska bli ett misslyckande för att vi inte kunde låta bli.. Då är det bättre att vänta, att längta.. att lida lite..