Funderat lite på hur livet ser ut...

Jag är verkligen inte mogen för ett ytt "riktigt" förhållande igen.. Jag vill vara fri och ha möjligheten att göra lite som jag vill utan att ta hänsyn till någon annan ett tag till..

Men det där med ONS och skepp som möts i natten börjar bli lite gammalt, visst, sex är trevligt men det är lite som med Berty Botts beans... de finns i alla smaker och man vet aldrig vad man får...

Nu senast fick jag ju nått som får räknas om intensiv chili.. Frågan är om jag överlever på den typen av diet något längre tag.. Ibland kan plain vanilla with no nothing vara trevligt också och jag tror inte att det ingår i hans repertoar....

Annars går livet sin gilla gång... jobb, mat, sova och ibland ser jag faktiskt till sonen jag delar hem med... men det är verkligen inte så att vi nöter på varandra..

Har också fått mig ett par pälsbollar som håller mig sällskap av och till..

Får fundera vidare på livet, både det med och utan sex...

Jag har haft ett väldigt trevligt förhållande till en av mina dejter... Han har inte alls varit min typ och det har aldrig varit fråga om något annat än att vi har haft mycket bra sex med varandra och trivts bra med att umgås även utanför sängen... Men fick mess idag från honom... Han sticker upp till sin stuga imorgon och blir borta en fyra- fem dagar och efter det kommer hans särbo tillbaka till Sverige igen...

Det är väl bara att konstatera att bra och enkla saker håller inte så länge, nu blir det till att börja leta på riktigt efter någon igen... Det har varit skänt att ha någon att falla tillbaka på när lusten har fallit på och dessutom någon som inte ställt krav på något sätt utan bara varit lättsam och trevlig att ha att göra med..

Så nu är det till att gå vidare, kanske sluta prata med folk från Skellefteå och Örnsköldsvik så det egentligt är lite väl långt bort... inte dagdrömma om saker som ändå aldrig kommer att ske och ta ett par tveksamma dejter bara för att känna hur temperaturen i vattnet är...

Kommer att sakna den här mannen för hans enkla jordnära sätt, hans roliga principer och hans innerliga sätt att göra mig nöjd och lycklig om så bara för stunden...

Altariel- lite senimental och full av saknad...

Mmm... vad säger man? Ibland har man lite otur när man tänker.. Ibland så hjälper det inte att man försöker lägga munkavle och handklovar på sin inre kåta tonåring..

Hon smet sin kos och låste in allt sans och förnuft när hon slog sig fri...

Mot bättre vetande och kanske främst för min egen sinnesros skull så bestämde jag mig för att det var en bra idé att träffa den där älgjägaren som gjort mig väldigt arg och besviken.. Vi skulle träffas och prata, och jag ville få en chans att ta reda på om det jag kände bara var ett fantasifoster skapat av min hjärna och den imaginära friheten på nätet..

Det var mer eller mindre min livlina, hoppet om att det egentligen inte var nått... att han var ful, tråkig och att det inte fanns någon kemi alls när vi väl sågs...

Jösses så lättlurad man kan vara då, jag blev såååå blåst av mitt undermedvetna som jobbade stenhårt tillsammans med den där överkåta tonåringen i mig...

Visst, vi sågs, vi pratade, kallpratade i säkert 5 minuter innan han frågade om det var oki att krama mig... och där ungefär smet tonåringen från sinda bojor och band och låste in förnuftet och gick bärsärkargång...

Inte var han tråkig eller ful... han är så charmig så gullig och så sexig att jag bara smälte.. Kemin var så påtaglig att jag håll på att tappa andan redan när vi skakade hand och presenterade oss för varandra..

Så, eftersom han var mellan jobb så var han tvungen att åka en timma eller så senare.. jag fick några sms innan han somnade igår och ett i morse.. Inget vettigt har blivit sagt.. Han har pausat sin användare på sidan vi träffades och efter att jag frågat på sms om vad som händer nu har jag inte hört flasklock...

Mitt bittra och något sårade förnuft blänger surt på den inre tonåringen och svär nått om vad fasen hon nu ställt till med.. Att jag aldrig kommer att få se honom igen och att han fått det han var ute efter och återgår till sambon tills nästa gång han känner av klådan och ger sig ut på jakt igen..

Min tonåring gråter en skvätt och tröstar sig med att hon iaf fick ha en eftermiddag med honom... en eftermiddag hon inte kommer att glömma i första taget...

Mitt förnuft och min tonåring har högljudda diskussioner i min skalle just nu och jag vet inte om jag orkar lyssna på dem längre.. Resten av mig funderar på hur det här kunde hända och varför jag inte bara lägger ner allt och går i kloster.. Fast jag vet inte några kloster som tar emot agnostiker..

Livet går vidare, jag har ingen aning om i vilken riktnig... jag vet inte om jagser honom igen.. jag vet inte om jag vill se honom igen.. jag vet inte hur jag ska klara mig utan att se honom igen..

Ska vi gråta en skvätt igen, bryta ihop och komma igen.. Åka er på jobbet och hämta nycklarna, laga mat till ungen och åka på innebandy..

/Altariel- fast i ett emontinellt vakum

Jaha... nehepp.... faaaan också...

Vad ska man säga?? Han var för bra för att vara sann, efter en rak fråga kom svaret... jo, jag har varit frånskild i några år men min officiella status är i ett för hållande och sambo.... Vad faaan menas med "officiella status".. endera är du i ett förhållande även om det är dåligt eller så är du inte det för att du är singel...

Jahapp... så vad nu då.. saker går inte att stänga av bara för att verkligheten tränger sig på... jag har valt att ta avstånd... att inte svara på sms.. att hålla ev konversation på den sida jag träffade honom på... Att vara precis så rak och ärlig jag bara kan vara i text...

Så den delen av livet suger... Jag är kluven... jag vet precis vad jag inte vill och inte alls vad jag vill.. Kan man ens sakna något man aldrig haft???

Så vad gör man åt en sån situation??... Man åker iväg till dejt nr:5 och har trevligt samvaro, bra konverastioner och mycket bra sex, stannar över natten och blir omhållen.. EFtersom ingen av oss vill ha mer än så så pratade vi dessutom lite kring ovanstående herre... Det är bra att ha någon att ventilera med även om det känns lite absurt att ligga naken i en säng och prata killar med någon man just haft sex med...

Så livet är ju om inte annat inte långtråkigt iaf... var det tar vägen härifrån??? Inte en susning, bara tiden kan utvisa det...

/Altariel- Nöjd, nyknullad och grymt besviken- allt på samma gång...

Jag hatar världen och den verkar hata mig tillbaka....

just nu orkar jag inte med mer... varför ska det vara så svårt att vara rak och ärlig från start???

Varför kan folk inte göra saker i rätt ordning??

Varför hamnar just jag i den här situationen??

Den karman har jag inte på nått sätt förtjänat...

Öl i helgen..

Sitter och funderar på hur jag är funtad egentligen...

Sambon lyckades ikväll med två enkla meningar göra mig en tumme kort och lika värdelös...

Detta sker samma dag som en kollega, i samband med att jag oroade mig lite för äldste P ( som är ute och lör bil i över 160 mil), kläcker ur sig att han inte trodde att jag hade några mamma-gener för jag var så rak och hård...

Jösses han skulle se mig nu, med tårarna sprutandes ner för kinderna... Arg, ledsen, sårad och besviken. Besviken inte minst på mig själv för att jag på nått sätt har lyckats lära en karl till hur han ska såra mig..

Är det undra på att jag har ett hårt skal, att jag kan vara hjärtlig och trevlig och glad och släppa folk inpå mig hur lätt som helst, men bara till en viss gräns. Släpper jag någon närmare blir jag tydligen förr eller senare överkörd... och den som kör över mig bryr sig inte ens om att stanna och kolla hur det gick. Frågan är om någon av dem ens kollat i backspegeln.. eller om de bara funderar på om det blev någon repa i lacken..

En gång i tiden var det tydligen charming att jag var ett känslodjur, jag kallades den lilla vattenkannan, det pratades om vattenskador med ett leende.. Nu är det endera nått som man kan skylla på för att inte ta vad jag säger på allvar eller nått man kan utnyttja för att göra mer illa...

Jag är bara så rädd att ännu en gång förlora mig själv och att jag den här gången inte ens ska hitta tillbaka... Känner mig ratad, känner mig som skadat gods..

Dålig TV, en bok eller nått gott att dricka kanske kan få mig att inte älta hela kvällen..

/Altariel - Ubåt i undervattensläge..

Nu är jag less, jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv. Det mesta är skit, jag och sonen kommer bra överens, men tvillingarna får för lite tid här... och det ger mig så dåligt samvete att det gör ont i mig.

Samtidigt vill jag inte ta hit dem just nu, för ingenting verkar funka som det ska med sambon. det är fel på så många sätt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Ingen födelsedagspresent, ingen kommunikation, inget ansvar från hans sida. Ingen tid att samtala för det finns en tonåring som alltid är närvarande och inte behöver mer konflikter i sitt liv just nu.

Tonåringen ska ner och hälsa på kompisar i helgen och då borde det finnas tid, men det gör det inte får just i helgen har svärpäronen sommarfest och sambon är helt inställd på att vi ska åka ner dit. Vilket för mig innebär en helg när jag hjälper svärmor i köket mest hela tiden och sambon umgås med sina bröder, är dryg och full och beter sig som en vidrig tonåring som ser mig som en tjatig morsa...

Jag vet inte om jag fixar det.

Som lök på laxen så lyckades han bränna närmare 3000kr den veckan när han och bröderna var på Getaway i Gävle vilket innebär att resan ner till svärpäronen den här helgen måste tas från sparkontot...

Jag fattar inte hur det här ska gå ihop alls, och på måndag morgon kl 08,00 börjar jag jobba igen...

Jag vill ha egen tid att fundera och reflektera över förhållandet, jag vill ha tid med sambon för att kommunicera, prata, klargöra saker och få någon som helst koll på var han står och jag vill vara utvilad och må bra när jag ska tillbaka på jobbet på måndag..

Kroppslig persolighetsklyvning är inget som är uppfunnet än va???

Förkylt som sjutton och det är kanske som vännen bubbelfia säger: När man är förkyld och snorig så är det hjärnan som rinner ut genom nosen.... för det var längesedan jag kände mig så korkad och seg i skallen.

Eller så är det som arbetskompisen J påstår.. I´m so full of awesome that it´s running out of my nose.... fast det känns inte så..  

Inte blev förkylningen bättre av att jag försöket åka och jobba igår heller, dörrarna ute i gallerian funkade inte som dom skulle vilket gjorde att värmeridån inte fungerade som den skulle, summa summarum så hade vi 11 grader i kassan....   

När vi stängde alla dörrar utom den som var längst från galleriaingången så lyckades vi få upp värmen i kassan till ca 15 grader med hjälp av ett konvektorelement...

Idag mår min förkylning prima, men jag mår skräp!!!

I överig är det rätt bra, vi har överlevt sonen P flytt hit och ett nytt snöoväder, en sambofödelsedag och en sonfödelsedag... snart är äckliga januari slut och det kanske finns hopp om liv men på det hela taget så ser det inte hoppfullt ut när det är -22 grader och hur mycket snö som helst....