Sitter här och är så arg och ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen..

En av mina söner blev singel efter ett femårigt förhållande för inte så längesen.. Det var verkligen inte hans val, det kom som en blixt från klar himmel och han är så eländigt trasig just nu att det värker i mammahjärtat.. 

Den värsta biten är att han inte får något avslut, hans exsambo vägrar att prata om det hela och ge honom någon vettig anledning varför. Till sina vänner har hon sagt en par, tre olika saker och till P2 säger hon inget alls.. Han håller på att grubbla ihjäl sig och vet inte vart han ska ta vägen och jag har mest lust att leta rätt på tösen och ruska henne tills hon fattar att efter ett femårigt förhållande sticker man inte bara sin väg utan att reda ut saker och ting.

Man lämnar inte någon hur som helst utan anledning och utan att ha respekt nog för den man levt större delen av sitt vuxna liv med utan att vara öppen, ärlig och faktiskt kunna kommunicera...

OM en dryg vecka kommer han iaf upp hit för att få lite miljöombyte och slippa ifrån allt ett tag.. Tror han mår bra av att få den distansen... Men det är långt dit och jag hoppas att han orkar med att ta hand om sig tills jag kan göra det ett tag..

Efter att bara träffat pojkvännen kortare stunder de senaste två veckorna var tanken att jag skulle åka upp och få en helg i lugn och ro med honom nu imorgon...

Det blir inte så, igår tyckte han att han skulle åka ner till stan istället så vi kunde gå ut och äta och gå på bio och se en film... Sen frågade han om det var oki att han sov över... som om han behövde fråga?...

Det känns lite märkligt att ha honom här istället för att åka upp till honom och kunna springa omkring mer eller mindra naken stärre delen av helgen om man vill.. Men samtidigt så är det kul att göra nåt annat och vansinnigt trevligt att få ha honom här hos mig över natten... Det är ju första gången han har barnvakt (Hundvakt) och kan stannan kvar... 

Nackdelen är att jag tillbringar större delen av den med att städa soch röja här hemma... Visst, han säger att jag inte behöver göra det, men vem som helst kan bli astmatiker av mängden katthår som legat i drivor i lägenheten... så nu är det rant och fint... kattsandlådan är kvar att sanera och soppåsarna ska ut men annars är det bra.. 

Restgen av kvällen har tillbringats med galna småbarnsföräldrar , en grill och ganska stora mängder öl oh vin... Så nu ska jag borsta tänderna, sova min skönhetssömn och vänta ivrigt på att pojkvännen kommer ner till stan så vi kan umgås...

Han kallade mig dessutom för hjärtat härom kvällen... blev alldeles varm inombords..

Jag fick mig ingen råbock förra helgen... men vi fick titta på både en hög orrtuppar som spelade på åkrarna och fem rådjur som inte direkt var samarbetsvilliga för att bli skjutna... Men det var en bra lördagskväll i vilket fall..

Nu blir jag utan pojkvännen i helgen då han får besök av vännen från Kiruna, men det gör inte sååå mycket då han slank förbi här ikväll efter jobbet... Jag tog mig en ofrivillig tupplur i soffhörnet när han väckte mig med att kittla mig på nosen..

Det blev en trevlig fikastund, montering av sovrums-tv:n på väggen och en stunds köttslig samvaro innan han var tvungen att ta sig hem igen... Men nu har jag något att leva på under helgen och veckan som kommer..

Sitter i soffhörnet och lerr fånigt och känner mig väldigt nöjd och belåten med hela världen på det hela taget...

Hur fånig får man bli... 

Jag riskerade att få vara utan pokvännen ytterligare en helg... Eventuellt skulle en vän till honom från Kiruna komma ner och jaga råbock med honom.. 

Det blir inte så.. Han kommer ner nästa helg istället... visst visst, DEN helgen blir jag utan honom.. Men den här helgen får jag minsann somna med någons armar om mig.. får tillbringa tid med den jag är förälskad i... Då är det ok att leva för dagen..

Det är ok att vara vaken alldeles för länge trots att man har en dag med tio timmar på jobbet imorgon.. Det är ok att inte ha planerat ett dyft än.. Det finns tid till det sen..

Gått från nervös, lite retlig och nästan ledsen till pirrig och strålande glad.. Hoppas bara att han inser hur mycket han betyder för mig..

När man har en hel helg för sig själv... eller iaf en söndag, måndag och tisdag .. Då borde man verkligen göra nåt vettigt av den.. Jag har mest bara skrotat runt..

Tror jag blivit av med de sista resterna av den förbannat envisa förkylningen.. Försökt röja lite här hemma, men utan att för den skull ta ut mig det minsta..

Idag, den första maj med solsken och +10 grader borde jag ha tagit mig iaf runt området på en promenad.. men inte då.. Jag förpackade grytan jag byggde igår.. Jag funderade på att jaga skruvar till min tv men insäg att stället som borde ha skruv i rätt storlek iaf inte skulle ha öppet idag..

Jag har suttit på min bakdel och stirrat på datorn eller tvn mest hela helgen.. Saknat pojkvännen och tyckt så där lite lagom synd om mig själv.. Trots att jag egentligen inte har någon som helst anledning...

Jag har en pojkvän som tycker om mig och vill spendera tid med mig.. Vi hör av varandra varje dag...

Jag visste från start hur läget är, att vi bor en timma ifrån varandra och att vi verkligen inte varken vill eller kan ses dagligen... Nu är det bara att lära sig tålamod.. Att jag inte är den som avgör hur och när vi kan ses.. Tror på sätt och vis att det är nyttigt för mig..

Nyttigt att inte få som jag vill alla dagar... nyttigt att längta, nyttigt att sakna... Lågan flammar ju lika starkt varje gång vi ses.. Så egentligen mår jag ju rätt bra...

Jag ska bara lära mig att inte hänga upp mitt liv på den jag är betuttad i... utan leva, må bra och ha ett liv även när det inte är med honom...