Sitter och funderar på det här med livet....

Alla tre kottar är här just nu...

P2 och P3 roade sig med att ha lite för lösmynta kompisar så istälet för att få ha sin fars hus för sig själva från i onsdags så fick de välja mellan att plastmamma skulle stanna hemma, följa med pappa med fru till Haparanda eller vara hos mig...

Trevligt att veta att jag är det minst onda av dåliga ting...   

Men jag får väl ge de där andra föräldrarna ganska rätt... om nått skulle gå fel vet jag inte om de små P-pojkarna skulle fixa att reda ut det själva...

Annars går livet sin gilla gång... Förstfödde sonen kommer att få någon form av anställning efter att ha haft praktik på ICA och det är en bra sak... herre jösses, det är en underbar sak.. han har levt på mindre än 1000kr i månaden sedan i maj och några byggpengar ser det inte ut att bli... hoppas bara att han kommer att ha råd att betala av sin telefon när det blir dags...

Samboskapet går från att vara en granska trevlig och bra livskamrat tilll att vara en pestig trotsig tonåring utan någon form av ansvar med jämna mellanrum och jag har börjat ge upp om att få honom att fixa vissa saker... vilket innebär att om jag någonsin ska få saker gjorda så måste jag göra det själv..

Men är det verkligen min sak att se till att avsluta en prenumeration på kosttillskott åt honom?? han har för övrigt inte ens öppnat någon av de senaste halvårets förpackningar och därmed har vi fått påminnelser och inkassohot på dessa... vilket innebär många mer pengar att betala än det hade varit tidigare......   

Det andra är att sälja den förbannade gamla skräphögen till bil innan det blir så kallt att vår "nya" bil MÅSTE ha motorvärmare och vi inte har någon plats att ställa öket uten måste kosta på skrotning...   

Ja just det.. det vore bra om den nya bilen fick lite vinterfötter också... men frågan är vart pengarna till sånt ska tas ifrån... förmodligen från mitt sparkonto är jag rädd.... tänk om dessa pengar någonsin kunde få gå till att göra något roligt för oss båda istället...

Fasen, det här blev ju en hel roman... tack alla som orkar hit, för att ni tagit er till slutet..   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en sak jag visste sedan innan.. Januari suger härsket fett.. Normalt sett, alltså varje år så dippar jag i Januari.. en sån där "mysig" vinterdepression.. och i år är det samma sak.. jag är less på mörker, snö, kyla och att alla runt omkrin...

Dejtandet går vidare, varannan vecka är P inte tillgänglig mer än via sms då han är pappa på heltid och varannan vecka är det upp till hans kropp om vi kan ses eller inte... Att dejta någon med utmattningsproblematik där hans kropp och då framföral...

I förra inlägget var väntan snart över... Nu har jag och P fått ha halva veckan när han är barnledig.. och vi har verkligen tillbringat alla vaken tid när vi inte arbetat tillsammans.. Från söndag kväll när han dök upp hemma hos mig tills nu.. För ...

Snart har de två veckorna av väntan passerat.. Snart får jag träffa honom igen!! Som han skrev igår så är det lite som att bara barn och vänta på att det ska bli julklappsutdelning..  ja just det, han skrev det, inte jag.. Han ser en framtid, han...

Det här börjar kännas som en följetong...   fyra dagar har gått sen min dejt.. Vi har av olika anledningar (fullt naturliga anledningar) inte haft möjlighet att ses igen och nu väntar två veckor när vi verkligen inte kan ses då han är pappa på he...