Nu var det ett tag sen jag skrev sist... Har just haft en av mina tvillingar på besök... Efter ett femårigt förhållande är han både singel och utan katter och han behövde komma bort ett tag och få lite miljöombyte...

Det har varit trevligt att ha honom här men när han kom lagom tills jag slutade jobba i lördags och åkte nu så var det också en lagom lång visit... JAg äslkar mina barn men har samtidigt ett ganska stort behov av att få vara själv, ladda mina batterier efter en tung vecka på jobbet etc...

Att det sedan var den enda helgen på ett tag och och pojkvännen hade kunnats ses visste jag inte i förväg när jag lovade ongen att komma upp... Nästa helg, den om några dagar har han fullt upp med saker som måste göras och sånt han lovat bort sig till och helgen efter är det midsopmmar och han har lovat sin mor att hon ska slippa fira den ensam så hennes karl dog för ett år sedan...

Jag försår så väl att det inte finns tid för mig, för oss de här helgerna.. Det gör jag visst, men det känns inte lättare för det.. Sen har jag ingen aning om hur han kommer att jobba framöver.. på måndag börjar han nytt jobb, ett jobb där han ska gå skift, ettt jobb där han inte behöver pendla lika långt... ett jobb som gör att han inte kommer att vara här i stan på samma sätt som tidigare när han jobbade här... 

JAg är orolig, jag är osäker, jag hade behövt lite bekräftelse.. förmodligen är jag bara fånig, men det betyder inte att jag kan få stopp på min hjärna som viskar fula saker till mig... Som är rädd att förlora honom...

Jag får uppfinna ett tålamod, vart jag nu ska få det ifrån... Jag måste ta det lugnt och se tiden an... 

Fan så svårt det är...

Kryper i säng för att få gråta en stund i stillhet nu...