Som jag skrev förra inlägget så är det mycket nu...

Jag är inte bara kattlös.. Jag är också rätt förvirrad över mannen jag dejtat av och till i dryga två år ... 

Jaghar aldrig ställt några krav på honom då han har haft några ståkiga år med en exfru som inte ville bli exfru, barn som haft stora problem med hälsan och ett kaotiskt jobb.. Det enda jag velat är väl att vi ska vara öppna och kommunikativa med varandra och vad vi vill här i livet...

Vi träffades via nätet men har haft den mesta av vår kommuniktion via sms sen vi träffades IRL första gången.. Vi har vissa mer eller mindre obskyra sociala plattformar gemensamt även om jag inte varit aktiv på en av dessa på ett långt tag.. 

Idag fick jag för mig att jag skulle logga in där, nåt i min mage eller undermedvetna eller nån form av liten ledtråd i förbifarten sa att det var nåt jag behövde kolla upp... 

Dröm om min förvåning när mannen har benämnt någon som han är vän med där som "Älskling" och "mitt livs kärlek".. 

Det svider, visserligen har vi aldrig definierat det vi har haft på något vis (mycket beroende på yttre omständigheter, trodde jag iaf) men kommunikation för i helvete!!!

Jag har från dag ett vetat att han är flersam till sin natur men han har också vetat att det inte är min grej och nån form av kommuniktion nån form av samtal, nån form av "heads up" kan jag tycka att jag är värd trots att vi verkligen inte suttit ihop som siamesiska tvillingar...

En annan intressant aspekt är att vi faktiskt setts och ätit middag för inte allt för länge sedan och där och då fanns det inte en antydan till att han träffat någon han ser som sitt livs kärlek.. Snarare lät han antyda att det skulle finnas mer tid för oss att ses på några veckor.. och det stör mig som fasen..

Jag är inte beredd att spela andra fiolen i ett öppet förhållande, jag är värd mer än att bara vara en lek-kamrat för att jag finns nära till hands och framförallt är jag fasen värd att bemötas med rakhet och ärlighet..

Behöver tid att fundera på det här...