Jösses, vilken vecka förra veckan var...

Jag vet knappt var jag ska börja. Exet har hört av sig och vill prata ut... jag känner att jag inte är mogen för det, att jag inte kommer att fixa det utan att bli upprörd och kanske till och med ramla tillbaka i det mentala hål jag befann mig i innan jag bröt upp...

I onsdags var jag på den sämsta dejten i mitt liv, ALLA kategorier.. Hur illa??... jaaaa... om man utger sig för att vara singel när man pratar med någon online så är det lite käckt ifall man iallafall kommer ihåg att ta av sig vigselringen innan man går på en fikadejt... och tro mig eller inte men det var inte det värsta.. Ett nervöst skratt som kunde reta gallfeber på vem som helst, en övertro på sin egen charm... en oförmåga att förstå ett så enkelt ord på talad svenska som NEJ... och total brist på självinsikt... fick mess bara efter någon timma som undrade när vi kunde ses igen... min tanke var, någon gång när hornper kan åka skridskor i helvete... Men jag uttryckte mig lite mer diplomatiskt...

Det efterföljs av att jag tänkte att en dålig dejt ska inte få avskräcka mig från att fortsätta leta efter någon rolig människa att umgås med.. så jag styr upp en dejt för fredag, en för lördag och en för söndag...

Jaaaa, jag vet att jag är lite lagom knäpp... men planan var ju att bara träffas, ta en fika, prata ett tag och se hur det är med kemi och tycke...

Fredagens dejt fegade ur, han vet inte vad han vill och är grymt blyg, så en annan kille jag pratat med som jag vet är i ett förhållande kom över och tog te och en macka.. han hade säkert velat ha mer men tack men nej tack... jag hade inte ens velat ha det där om han varit singel...

Lördagens dejt blev lite mer intensiv än vad som var tänkt... träningsvärk, seg i kroppen och rätt slut... men på ett bra sätt...

Söndagens dejt var trevlig, en runda discgolf i duggregnet med bra sällskap.. men där fann å andra sidan inte så mycket kemi alls.. och han kändes väldigt distanserad, förmodligen uppfyllde jag inte hans förväntningar...

Förstår bara inte varför det ska vara så svårt för en kille att säga det rakt ut... vågar han inte öga mot öga så kan man ju alltid återgå till de mess eller mejl man har kommuicerat med tidigare... det är väl inget problem... Det är ju inte så att jag gjort några större känslomässiga investeringar i personen i fråga innan vi ens har träffats.. Allt jag vill är att få raka besked om det finns något intresse  av att fördjupa det hela eller om det är att gå vidare som gäler...

Får väl dessutom avsluta med att säga att det är fegt och tråkigt med killar som utger sig för att vara singlar på nätet och som inte kan vara ärliga nog att säga att de är i ett förhållande..

Jag spelar inte andra fiolen, det är inte min grej...