I förra inlägget var väntan snart över...

Nu har jag och P fått ha halva veckan när han är barnledig.. och vi har verkligen tillbringat alla vaken tid när vi inte arbetat tillsammans.. Från söndag kväll när han dök upp hemma hos mig tills nu.. För övrigt inte bara alla vaken tid utan även varje natt..

Det är så intressant och underbart.. De gånger de senaste åren när jag sovit bredvid någon annan har jag ftast sovit rätt dåligt, vaknat så fort den andra peronen rört sig eller vänt sig men inte nu... Så fort jag hörde P:s andhämtning gå ner och han somnade så slocknade jag som ett ljus.. till och med inatt när vi befunnit oss hemma hos honom, i en för mig helt främmande säng så har jag sovit gott.. 

Den här mannen bor i min hjärna, när som helst på jobbet så tappar jag fokuset helt, drömmer mig bort , får en minnesbild och ler så där fånigt som bara nyförälskade kan..  Jag vågar egentligen inte ens andas de orden.. förälskad, kär.. det är för idigt, det har gått för snabbt och ändå känns det så rätt..

Häromkvällen när vi krupit i säng och låg och bara myste med varande blev jag så överväldigad av situationen att tårarna började falla... Han frågade varför och jag förklarade att han inte bara bor i min hjärna utan även i mitt hjärta.. och att det gått så fort att min hjärna nog inte riktigt hunnit med...  Hans respons blev att säga att tydligen bor jag inte bara i hans hjärna utan även i hans själ.. och sen grät vi en skvätt till båda två.. 

Jag tror att vi båda varit lite misshandlade av livet ett tag.. vi har båda en ganska trasig självbild men han bygger upp min och påstår att jag gör underverk för hans..  Vi har massor kvar att prata om.. Ingen av oss har sagt de stora orden.. det ÄR verkligen alldeles för tidigt för det.. Men känslan, känslan av att vara tillsammans med honom är magisk.. 

På lördag ska jag dessutom bli så officiell man kan bli i akademiska kretsar.. Jag är hans +1 på en disputationsfest där alla hans närmaste kollegor kommer att befinna sig..  Vi som inte klarar av att vara i samma rum utan att ta i varandra, kramas eller pussas mest hela tiden ska ut i nån sorts offentlighet.. När han frågade mig om jag vågade så blev mitt svar att "det är du som ska jobba med dem efteråt" och han bara skrattade.. och sa: Det är ditt problem på lördagskvällen och mitt på måndag morgon.. 

Nu ska jag gå och förbereda dagens middag så får vi väl se om det blir mat före eller efter första sänggående ... Hitills har vi inte lyckats äta innan nån dag.. Vi kan bara inte hålla händerna ifrån varandra...

/A - lycklig, betuttad och förvirrad