Nu är jag less, jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv. Det mesta är skit, jag och sonen kommer bra överens, men tvillingarna får för lite tid här... och det ger mig så dåligt samvete att det gör ont i mig.

Samtidigt vill jag inte ta hit dem just nu, för ingenting verkar funka som det ska med sambon. det är fel på så många sätt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Ingen födelsedagspresent, ingen kommunikation, inget ansvar från hans sida. Ingen tid att samtala för det finns en tonåring som alltid är närvarande och inte behöver mer konflikter i sitt liv just nu.

Tonåringen ska ner och hälsa på kompisar i helgen och då borde det finnas tid, men det gör det inte får just i helgen har svärpäronen sommarfest och sambon är helt inställd på att vi ska åka ner dit. Vilket för mig innebär en helg när jag hjälper svärmor i köket mest hela tiden och sambon umgås med sina bröder, är dryg och full och beter sig som en vidrig tonåring som ser mig som en tjatig morsa...

Jag vet inte om jag fixar det.

Som lök på laxen så lyckades han bränna närmare 3000kr den veckan när han och bröderna var på Getaway i Gävle vilket innebär att resan ner till svärpäronen den här helgen måste tas från sparkontot...

Jag fattar inte hur det här ska gå ihop alls, och på måndag morgon kl 08,00 börjar jag jobba igen...

Jag vill ha egen tid att fundera och reflektera över förhållandet, jag vill ha tid med sambon för att kommunicera, prata, klargöra saker och få någon som helst koll på var han står och jag vill vara utvilad och må bra när jag ska tillbaka på jobbet på måndag..

Kroppslig persolighetsklyvning är inget som är uppfunnet än va???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en sak jag visste sedan innan.. Januari suger härsket fett.. Normalt sett, alltså varje år så dippar jag i Januari.. en sån där "mysig" vinterdepression.. och i år är det samma sak.. jag är less på mörker, snö, kyla och att alla runt omkrin...

Dejtandet går vidare, varannan vecka är P inte tillgänglig mer än via sms då han är pappa på heltid och varannan vecka är det upp till hans kropp om vi kan ses eller inte... Att dejta någon med utmattningsproblematik där hans kropp och då framföral...

I förra inlägget var väntan snart över... Nu har jag och P fått ha halva veckan när han är barnledig.. och vi har verkligen tillbringat alla vaken tid när vi inte arbetat tillsammans.. Från söndag kväll när han dök upp hemma hos mig tills nu.. För ...

Snart har de två veckorna av väntan passerat.. Snart får jag träffa honom igen!! Som han skrev igår så är det lite som att bara barn och vänta på att det ska bli julklappsutdelning..  ja just det, han skrev det, inte jag.. Han ser en framtid, han...

Det här börjar kännas som en följetong...   fyra dagar har gått sen min dejt.. Vi har av olika anledningar (fullt naturliga anledningar) inte haft möjlighet att ses igen och nu väntar två veckor när vi verkligen inte kan ses då han är pappa på he...