Det har varit ganska harmoniskt ett tag, en rätt bra arbetsvecka som slutade i en vansinnig lördag, som vanligt. Det är dock ett heeelt annat inlägg som spinner över många funderingar.

Idag däremot gick hela världen åt helvete igen. Det började med att jag fick påminna sambon om att vi har tvätttid idag, jag fick säga till två eller tre gånger innan han äntligen plockade ihop det han skulle ha tvättat... sen frågar han om jag vill ha hjälp eller om han kunde stoppa sig i badet.. och jag sa att jag ville ha hjälp, han bar ut tvätten med mig och vi körde igång första omgången, sen dess har jag fått gå själv till tvättstugen tre gånger till innan allt var tvättat,torkat och inburet...

Under tiden har jag diskat, plockat fram kött ur frysen och lagt den i blöt för tining. jag har plockat lite i lägenheten, läst lite mejl, och tittat på dålig TV, men inte så länge. Sambon har: gnällt över att han var tvungen att hjälpa till med tvätten, vägrat gå och bada, suttit framför datorn hela dagen och pratat med folk på msn, spelat onlinespel badat och allmänt pillat sig i naveln. när jag vid 20 hade rensat en hög svamp och ifrågasatte om han hade tänkt att börja med maten nån gång idag och hans svar var "ja, kanske det, än du då?" då exploderade jag, det blev en tråkig kväll med diskussioner om förväntningar, att lyssna på varandra, att känna sig ignorerad, att avbryta någon annan som pratar, att gå mitt i en diskussion och en massa andra skitdetaljer.

Det är en dålig dag på det hela taget och jag har inte så mycket att säga om den, men är det varkligen för mycket begärt att jag förväntar mig att han torkar av spisen när han har lagat mat, att han torkar  av diskbänken när han har sölat, att han plockar undan efter sig, att när han lagat mat och jag sprungit och hjälpt honom under hela matlagandet, diskat undan innan så det finns plats att laga mat, dukat så det finns nått att äta på och hjälpt honom att bära in maten. Är det då för mycket begärt att han hjälper till att duka av mer än sin egen tallrik och sina bestick??? 

JAG tycker inte det, och han vägrar diskutera den saken alls, han bara upprepar mantrat: "om du gnäller över nått jag gjort eller inte gjort och du sen går och gör samma sak har du ingen rätt att gnälla"

Det är en ond cirkel och jag känner mig som en labbråtta i en labyrint utan utgång, jag går bara i samma gångar och fastnar i samma fällor gång på gång....

hjälp mig innan jag går under...