Jag känner mig så kluven just nu, älste sonen P1, 19år om en dryg månad ringde i kväll... Hans värld är skit, skolan funkar inte alls och han vantrivs med livet i allmänhet. Så hans fråga var om han kunde få komma upp och bo här, leta jobb och kanske börja plugga till hösten igen.

Det känns bra att han vill hit, att det är mig han lutar sig på när det går åt helvete i livet och allt sånt. Jag varken KAN eller vill hindra honom från att flytta upp och det värmer mig att jag får bli mamma på heltid igen.. Det är däremot skrämmande att han inte kommer att få några pengar alls själv just nu... Han får inget studiestöd då han hoppar av skolan, han får inte det underhåll jag hitills betalat till honom eftersom han inte längre pluggar och jag vet inte alls om han kan få något från alfakassan/arbetförmedlingen/försäkringskassan... det blev en heeelt annan livssituation helt enkelt.

Jag vet att det kommer att lösa sig på nått sätt, jag vet bara inte hur just nu och det blev väldigt mycket att tänka på helt plötsligt...

Kanske inte riktigt vad mitt huvud behövde den här tiden på kvällen, lugn och ro och sova hade varit bättre än att fundera på framtiden......

/U förvirrad framtida förälder på heltid.