Nu är jag less, jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv. Det mesta är skit, jag och sonen kommer bra överens, men tvillingarna får för lite tid här... och det ger mig så dåligt samvete att det gör ont i mig.

Samtidigt vill jag inte ta hit dem just nu, för ingenting verkar funka som det ska med sambon. det är fel på så många sätt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Ingen födelsedagspresent, ingen kommunikation, inget ansvar från hans sida. Ingen tid att samtala för det finns en tonåring som alltid är närvarande och inte behöver mer konflikter i sitt liv just nu.

Tonåringen ska ner och hälsa på kompisar i helgen och då borde det finnas tid, men det gör det inte får just i helgen har svärpäronen sommarfest och sambon är helt inställd på att vi ska åka ner dit. Vilket för mig innebär en helg när jag hjälper svärmor i köket mest hela tiden och sambon umgås med sina bröder, är dryg och full och beter sig som en vidrig tonåring som ser mig som en tjatig morsa...

Jag vet inte om jag fixar det.

Som lök på laxen så lyckades han bränna närmare 3000kr den veckan när han och bröderna var på Getaway i Gävle vilket innebär att resan ner till svärpäronen den här helgen måste tas från sparkontot...

Jag fattar inte hur det här ska gå ihop alls, och på måndag morgon kl 08,00 börjar jag jobba igen...

Jag vill ha egen tid att fundera och reflektera över förhållandet, jag vill ha tid med sambon för att kommunicera, prata, klargöra saker och få någon som helst koll på var han står och jag vill vara utvilad och må bra när jag ska tillbaka på jobbet på måndag..

Kroppslig persolighetsklyvning är inget som är uppfunnet än va???