För att fördriva tiden har jag idag organiserat upp mitt förråd av öl och vin... 

Sett till att få upp mina kokböcker i en hylla och faktiskt tömt vad jag tror är den sista av flyttkartongerna sedan jag flyttade in för dryga två och ett halvt år sedan..

Nu är det "bara" att få upp sovrumtstv:n på väggen och att hänga upp hallspegeln kvar för att jag ska kunna fixa det där lilla lull-lull jag vill ha som heminredning.. Jag vill inte ha för mycket men jag vet iaf vad jag är ute efter.. har bliden klar i huvudet...

Måste laga lite mat idag också.. se till att jag har några matlådor till veckans luncher.. Jag lär inte vara så sugen på att laga mat under veckan.. Dessutom vill jag se till att försöka spara en slant eller två så jag kan köpa nya madrasser till sängen... den jag har börjar sjunga på sista versen... 

Egentligen borde det här inlägget döpas till "från halvofficiell till snart där" eller nåt...

Förutom att han jag dejtar talat om för sin mor att jag finns så har han dessutom refererat till sig själv som pojkvän... Det är lite spännande.. Jag hade en liten kortare konferens med två vänner och vi är helt överens om att när ett ord väl är sagt så går det inte att ta tillbaka och att om HAN kallat sig själv för pojkvän så vågar jag också tänka på och kalla honom det...

Världen borde vara rosenröd och bestå av moln av rosa sockervadd... Men det är mest längtan och väntan.. Han har ju varit i Nordnorge och fiskat som jag sagt i tidigare inlägg... så när han kom hem struntade vi i att det är arbetsvecka.. Vi behövde träffas..

Jag åkte med upp till honom i onsdags.. Det blev jättesent innan vi fick middag, men det var det värt... Vi kom i säng i hyfsad tid ändå efter att ha varit ut med hundarna och tittat på norrskenet... Men sova, det dröjde länge.. klockan var över halv två innan vi släckte lampan och somnade...

Tyvärr så har det ju varit ett par rätt stressiga och jobbiga veckor för "min gube" med resa, dåligt med sömn och dessutom en heldag på lasarettet i Lycksele... Så den här helgen behövde han lugn och ro.. vila och ensamhet.. Jag har full förståelse för den saken men jag blev väl inte glad av det..

Däremot känns det skönt att han är ärlig om det.. att han inte går med på att ses även om han inte orkar.. 

Så nu blir det till att vänta tills på måndag innan jag får se honom igen...

Efter det vet jag inte när jag kan träffa honom igen.. Han ska opereras på onsdag för ett bråck i ljumsken.. minst tre veckors sjukskrivning väntar och förmodligen dröjer det innan han är i form för att orka med sällskap...

Nåja, vi har ju tiden för oss... Men oj så jag saknar honom redan... och det lär bara bli värre...