Från att ha haft en vansinnig vecka på jobbet förra veckan som avslutades med att vi gick en man kort på fredagen och att en kollega bestämde sig för att gå hem för att han var "sjuk" (mycket tveksamt) precis när fredagsrushen  tog fart som bäst och dessutom skrev sjuk på schemat för lördagen också utan att meddela någon till ett helt annat stadie i livet..

I söndags var jag ett vrak, hatade världen och den hatade mig tillbaka.. jobbet hade varit mer än jag orkade med egentligen under veckan.. Saknade pojkvännen så det gjorde ont men samtidigt så ville jag inte jäkta med att träffa honom när han var nyopererad och inte mådde bra.. ville ge honom tid och utrymme att få återhämta sig ifred...

Grannarna lekte ardennerhästar på övervåningen, det var innebandycup för småttingar i hallen bredvid och det var felparkerade bilar över halva området...

Jag behövde komma bort, behövde lugn och ro och luft...

Funderade på att åka ut till havet, titta på vågorna, få vara ensam i världen en liten stund iaf i mitt huvud.. men då slog pojkvännen mig med häpnad igen, han begrep precis hur jag mådde, erbjöd mig middag och en eld att sitta vid i mörkret och lugnet hos honom.. 

Blev så lättad att jag grät.. både här hemma innan jag åkte upp till honom och i hans armar när jag kommit fram.. Det blev en sån där lugn, stilla kväll där allt bara känns bra och flyter harmoniskt... Att han sen var tossig nog att tycka att vi skulle försöka ha sex trots att han fyra och en halv dag tidigare opererade ett ljumskbråck gjorde inte saken sämre... alls..

har haft en sån där bra vecka den här veckan.. där allt har funkat, där alla varit friska på jobbet eller det iaf inte varit mitt jobb att ersätta någon... Polaren Per kommer upp över påsk och ska låna bilen för att hälsa på sina föräldrar en sväng och Tvillingarna med flickvänner ramlar förbi för att äta middag här på väg upp till plastmammans släkt i Norrbotten... De är sjukligt nyfikna på vem det är jag dejtar nu.. jag råkade nämna det för pojkvännen men påpekade också att det verkligen är upp till honom om och när han vill träffa mina barn.. 

Svaret på det blev "om du gör en potatisgratäng på fredag så tar jag med mig en rökt älgstek och kommer ner så äter vi tillsammans"...

Han är ett unikum.. inte bara föredrar han att äta middag med mig och mina barn framför att flyga RC-plan en fredagskväll.. utan han är modig nog att bara kasta sig in i en familjemiddag med mina galna tvillingar hur som helst.. 

Så för att sammanfatta har jag den senaste veckan gått från misär till eufori, till att surfa på vågen av nyladdade batterier, landa stenhårt i dilemmat med vänner och barn som jag gärna vill träffa i påsk när jag är ledig och en pojkvän jag vill tillbringa så mycket tid med jag kan när jag har möjlighet.. till Glädje över att han vill träffa mina barn, till nervositet om hur de ska komma överens och vad de anser om varandra..

oavsett vad det landar i så är jag iaf glad att vi kan träffas på något vis i helgen..