Pojkvännen blev opererad i fredags... de plockade bort ett par tänder, spolade ur så mycket de kunde, lämnade operationssåret öppet så det är dränerat och sen dess har de spolat honom minst en gång varje dygn...

Imorse hann han tala om att han blivit opererad igår kväll/natt igen... De var klara med honom vid 2 i natt.. 

Han är fortfarande svullen, men nu är han iaf feberfri... Det lär dröja innan han får komma hem, första delmålet är att få andas själv, få ner svullnaden så han slipper ligga på IVA.. Han är less på att inte kunna prata, less på att inte få dricka nåt.. Men samtidigt är han rätt trött av allt de gör med honom..

Hann träffa hans mor på eftermiddagen.. Tror det var bra att hon kom ner och fick träffa honom och fick lite tid med mig så hon fick prata av sig lite...

Nu blir det en lugn och stilla kväll.. även jag är trött, en till två besök på IVA varje dag är en viss anspänning.. JAg vet ju att han har det bra där, att han får den bästa tänkbara hjälp.. Men att kunna slappna av när nån faktiskt ligger på intensivvårdsavdelningen är liksom inte helt naturligt...