Pojkvännen, jo jag tror han får kallas det nu, kom hit efter jobbet.. En middag med vad som vanligt var en jättebra konversation, samtal i lugn och ro... 

Älskar blicken i de där ögonen när han ser på mig.. blir alldeles varm i hela kroppen.. Tycker om han spefulla humor och hans lite snabba försäkran om att han bara skämtar..

Det där underfundiga leendet när det bara glittar i ögonen.. när ett "typ" kan ha så många meningar..när ett "liks" är en utfyllnad som ändå bär ett budskap...

När han kan ligga nära mig i sängen alldeles som gud skapade honom och bara se mig in i ögonen och låta ett ensamt pekfinger följa konturen av mitt ansikte, lite som för att inte missa en enda detalj utan pränta in varje kurva, varje linje..

När han en timme senare inte kan låta bli att stryka med tummen över min arm.. lägga en hand på min rygg.. ständigt röra som för att försäkra sig om att jag är kvar, att jag inte är på väg någonstans.. 

Den ömsesidiga försäkran om att vi kommer att överleva utan varandra ett tag nu... en extra kyss innan han går.. och en till.. och en till innan en sista blick och han är på väg hem till hundarna så de får mat och motion...

Nu dröjer det minst en vecka, förmodligen två innan jag får träffa honom igen.. tack och lov att jag jobbar i helgen så att tiden går fortare.. tack och lov att det inte är en allvarligare operation.. Med lite tur är han i form för att kunna vara fysiskt aktiv snart.. 

Missförstå mig rätt.. Det är verkligen inte bara för sexet som jag vill träffa honom, långt därifrån.. Mitt hjärta sjunger en munter och ljuv melodi bara jag är i samma rum som honom.. MEN... Men kemin är också magnetisk.. vi kan verkligen inte hålla händerna ifrån varandra när vi ses.. och jag vill inte att operationen ska bli ett misslyckande för att vi inte kunde låta bli.. Då är det bättre att vänta, att längta.. att lida lite..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en sak jag visste sedan innan.. Januari suger härsket fett.. Normalt sett, alltså varje år så dippar jag i Januari.. en sån där "mysig" vinterdepression.. och i år är det samma sak.. jag är less på mörker, snö, kyla och att alla runt omkrin...

Dejtandet går vidare, varannan vecka är P inte tillgänglig mer än via sms då han är pappa på heltid och varannan vecka är det upp till hans kropp om vi kan ses eller inte... Att dejta någon med utmattningsproblematik där hans kropp och då framföral...

I förra inlägget var väntan snart över... Nu har jag och P fått ha halva veckan när han är barnledig.. och vi har verkligen tillbringat alla vaken tid när vi inte arbetat tillsammans.. Från söndag kväll när han dök upp hemma hos mig tills nu.. För ...

Snart har de två veckorna av väntan passerat.. Snart får jag träffa honom igen!! Som han skrev igår så är det lite som att bara barn och vänta på att det ska bli julklappsutdelning..  ja just det, han skrev det, inte jag.. Han ser en framtid, han...

Det här börjar kännas som en följetong...   fyra dagar har gått sen min dejt.. Vi har av olika anledningar (fullt naturliga anledningar) inte haft möjlighet att ses igen och nu väntar två veckor när vi verkligen inte kan ses då han är pappa på he...