Nu var det ett tag sen jag skrev sist... Har just haft en av mina tvillingar på besök... Efter ett femårigt förhållande är han både singel och utan katter och han behövde komma bort ett tag och få lite miljöombyte...

Det har varit trevligt att ha honom här men när han kom lagom tills jag slutade jobba i lördags och åkte nu så var det också en lagom lång visit... JAg äslkar mina barn men har samtidigt ett ganska stort behov av att få vara själv, ladda mina batterier efter en tung vecka på jobbet etc...

Att det sedan var den enda helgen på ett tag och och pojkvännen hade kunnats ses visste jag inte i förväg när jag lovade ongen att komma upp... Nästa helg, den om några dagar har han fullt upp med saker som måste göras och sånt han lovat bort sig till och helgen efter är det midsopmmar och han har lovat sin mor att hon ska slippa fira den ensam så hennes karl dog för ett år sedan...

Jag försår så väl att det inte finns tid för mig, för oss de här helgerna.. Det gör jag visst, men det känns inte lättare för det.. Sen har jag ingen aning om hur han kommer att jobba framöver.. på måndag börjar han nytt jobb, ett jobb där han ska gå skift, ettt jobb där han inte behöver pendla lika långt... ett jobb som gör att han inte kommer att vara här i stan på samma sätt som tidigare när han jobbade här... 

JAg är orolig, jag är osäker, jag hade behövt lite bekräftelse.. förmodligen är jag bara fånig, men det betyder inte att jag kan få stopp på min hjärna som viskar fula saker till mig... Som är rädd att förlora honom...

Jag får uppfinna ett tålamod, vart jag nu ska få det ifrån... Jag måste ta det lugnt och se tiden an... 

Fan så svårt det är...

Kryper i säng för att få gråta en stund i stillhet nu...

Efter att bara träffat pojkvännen kortare stunder de senaste två veckorna var tanken att jag skulle åka upp och få en helg i lugn och ro med honom nu imorgon...

Det blir inte så, igår tyckte han att han skulle åka ner till stan istället så vi kunde gå ut och äta och gå på bio och se en film... Sen frågade han om det var oki att han sov över... som om han behövde fråga?...

Det känns lite märkligt att ha honom här istället för att åka upp till honom och kunna springa omkring mer eller mindra naken stärre delen av helgen om man vill.. Men samtidigt så är det kul att göra nåt annat och vansinnigt trevligt att få ha honom här hos mig över natten... Det är ju första gången han har barnvakt (Hundvakt) och kan stannan kvar... 

Nackdelen är att jag tillbringar större delen av den med att städa soch röja här hemma... Visst, han säger att jag inte behöver göra det, men vem som helst kan bli astmatiker av mängden katthår som legat i drivor i lägenheten... så nu är det rant och fint... kattsandlådan är kvar att sanera och soppåsarna ska ut men annars är det bra.. 

Restgen av kvällen har tillbringats med galna småbarnsföräldrar , en grill och ganska stora mängder öl oh vin... Så nu ska jag borsta tänderna, sova min skönhetssömn och vänta ivrigt på att pojkvännen kommer ner till stan så vi kan umgås...

Han kallade mig dessutom för hjärtat härom kvällen... blev alldeles varm inombords..

Jag fick mig ingen råbock förra helgen... men vi fick titta på både en hög orrtuppar som spelade på åkrarna och fem rådjur som inte direkt var samarbetsvilliga för att bli skjutna... Men det var en bra lördagskväll i vilket fall..

Nu blir jag utan pojkvännen i helgen då han får besök av vännen från Kiruna, men det gör inte sååå mycket då han slank förbi här ikväll efter jobbet... Jag tog mig en ofrivillig tupplur i soffhörnet när han väckte mig med att kittla mig på nosen..

Det blev en trevlig fikastund, montering av sovrums-tv:n på väggen och en stunds köttslig samvaro innan han var tvungen att ta sig hem igen... Men nu har jag något att leva på under helgen och veckan som kommer..

Sitter i soffhörnet och lerr fånigt och känner mig väldigt nöjd och belåten med hela världen på det hela taget...

Hur fånig får man bli... 

Jag riskerade att få vara utan pokvännen ytterligare en helg... Eventuellt skulle en vän till honom från Kiruna komma ner och jaga råbock med honom.. 

Det blir inte så.. Han kommer ner nästa helg istället... visst visst, DEN helgen blir jag utan honom.. Men den här helgen får jag minsann somna med någons armar om mig.. får tillbringa tid med den jag är förälskad i... Då är det ok att leva för dagen..

Det är ok att vara vaken alldeles för länge trots att man har en dag med tio timmar på jobbet imorgon.. Det är ok att inte ha planerat ett dyft än.. Det finns tid till det sen..

Gått från nervös, lite retlig och nästan ledsen till pirrig och strålande glad.. Hoppas bara att han inser hur mycket han betyder för mig..

När man har en hel helg för sig själv... eller iaf en söndag, måndag och tisdag .. Då borde man verkligen göra nåt vettigt av den.. Jag har mest bara skrotat runt..

Tror jag blivit av med de sista resterna av den förbannat envisa förkylningen.. Försökt röja lite här hemma, men utan att för den skull ta ut mig det minsta..

Idag, den första maj med solsken och +10 grader borde jag ha tagit mig iaf runt området på en promenad.. men inte då.. Jag förpackade grytan jag byggde igår.. Jag funderade på att jaga skruvar till min tv men insäg att stället som borde ha skruv i rätt storlek iaf inte skulle ha öppet idag..

Jag har suttit på min bakdel och stirrat på datorn eller tvn mest hela helgen.. Saknat pojkvännen och tyckt så där lite lagom synd om mig själv.. Trots att jag egentligen inte har någon som helst anledning...

Jag har en pojkvän som tycker om mig och vill spendera tid med mig.. Vi hör av varandra varje dag...

Jag visste från start hur läget är, att vi bor en timma ifrån varandra och att vi verkligen inte varken vill eller kan ses dagligen... Nu är det bara att lära sig tålamod.. Att jag inte är den som avgör hur och när vi kan ses.. Tror på sätt och vis att det är nyttigt för mig..

Nyttigt att inte få som jag vill alla dagar... nyttigt att längta, nyttigt att sakna... Lågan flammar ju lika starkt varje gång vi ses.. Så egentligen mår jag ju rätt bra...

Jag ska bara lära mig att inte hänga upp mitt liv på den jag är betuttad i... utan leva, må bra och ha ett liv även när det inte är med honom... 

Det är aprilväder ute... Det snöar och eländet ligger kvar.. Det var barmark igår och hyfsad temperatur... Men nu känns allt eländigt.. Det är lite som insidan av mitt huvud..

Jag var trött och sliten efter jobbet igår men glad att jag har några dagar ledigt och kanske hade möjlighet att träffa pojkvännen .. Idag är det mer kluvet.. jag har tre dagar ledigt och inget att göra.. En pojkvän som har fullt upp just nu och som jag inte alls känner för att fråga om han har tid över för mig när han har långväga vänner på besök och det dessutom är bockjaktspremiär imorgon... 

Jag vill inte vara klängig, jag vill inte vara den som alltid frågar om jag kan komma upp, om han har tid så vi kan ses... Ibland är det faktiskt mycket trevligt att vara behövd också.. Inte så att jag tvivlar på honom.. är bara inne i en period när Vädret och allmäntillståndet gör att jag skulle behöva bli omhållen, omtyckt och få uppmärksamhet..

Det kanske låter patetiskt, men det är så det är...

Jag vet ju att jag överlever ändå, att vi kommer att hinna ses, att det är nyttigt att hinna längta och sakna varandra ett tag... Men det skiter jag i... Jag vill ha honom här eller vara där hos honom..

Det kan inte bara vara jag med yrken inom service och handel som ställer mig frågande inför varje större helg eller långledighet, frågande till vart i hela världen förmågan till framförhållning finns...

Jag menar, hur funkade det på den tiden när affärer faktiskt hade stängt på söndagar, när systembolaget hade öppet 10-18 på vardagar, när människor faktiskt var tvugna att vara ute i god tid och ha lite framförhållning när de ville ha något...

Den här helgen är lite extra lång med valborg på söndag och första maj som röd dag på måndag.. Frågan är hur lång tid det kommer att ta för mig att återhämta mig från jobbet den här veckan.. Vi har väl haft en 20% ökning av antalet kunder den här veckan och i princip alla dyker upp på fredag eftermiddag eller på lördagen nån timme innan stängning..

Själv skulle det aldrig falla mig in att gå och handla något ALLs på nån affär en sån dag när man vet att folk utan förmåga till planering står och köar... Jag väljer att gå på posten när det är mindre kunder än strax efter fyra en vardag, jag köper min alkohol en annan dag än en fredag eller lördag, jag skulle aldrig köpa fyrverkerier dagen före nyårsafton, jag köper inte min julskinka sista veckan innan julafton...

Dels innebär det att jag slipper armbågas med miljoner andra människor, dels innebär det att jag slipper köa 10-20 minuter och jag får i förekommande fall mer att välja på när det inte är utplockat för att jag är ute i sista minuten...

Tänk på det nästga gång DU står där i kön, sur för att du fick lov att ta en resättningsvara, rastlös för att kön är lång och irriterad för att hen som står framför eller bakom dig är indränkt i parfym eller luktar svett eller pratar lite för högt i mobilen... Välj dina slag, välj rätt tid och slipp stressa...

Imorgon är det dags, imorgon är jag frisk nog att jobba... har inte arbetat sedan skärtorsdag, blev sjuk på kvällen på påsklördag... och det ska bli ofantligt skönt att komma tillbaka på jobbet och få lite ordning på rutinerna..

Gårdagen tillbringade jag hos pojkvännen L-O en lugn kväll med älggryta, te gjord på chaga och film i soffhörnet.. Som vanligt blir det sent innan vi somnar, både mys och sex och en massa prat innan vi somnar.. Det verkar aldrig ta slut på samtalsämnen...

Även om vi fortfarande inte är definierade på så sätt så är det så skönt att höra honom fråga hur jag jobbar resten av veckan.. Om jag jobbar helg och så vidare.. att veta att han redan tänker på nästa gång vi kan ses... Just nu var det lite osäkert.. men vi säger båda att det löser sig.. och mitt svar är att vi har gott om tid, "jag ska ingenstans försvinna" och han svarar med lagom glitter i ögonen att det ska inte han heller...

Även om larmet ringer kl 06:30 imorgon så är livet inte alls dumt vissa dagar..