Du har ingen aaaaaning om hur fantastiskt less jag är på min förkylning just nu...

Jag snorar och hostar och har tryck över nosen... har varit hemma från jobbet hela veckan och verkligen lidit med dålig dag-tv.. De senaste dagarna har jag flytt från dag-tv med hjälp av tv4play och svtplay... En stor skillnad men fortfarande låååååångtrååååkigt...

Att dessutom inte vara helt frisk nu i helgen är störande.. Jag ville ju hinna med att tillbringa lite tid med pojkvännen innan det blir jobb igen på tisdag, framförallt med tanke på att han också ska börja jobba igen den här veckan och att jag jobbar lördag den här helgen... Det finns ju begränsat med tid i vardagen att kunna åka 8 mil enkel resa...

Nu ska det bli lite fryspizza och se säsongens sista minuter av innebandy...

Sitter och ser Hunger Games III på tv nu och har pojkvännen på messengern så vi kan prata lite samtidigt...

inte för att vi pratar under filmen, bara när det är reklam.. ingen av oss har hunnit se den än och vi såg tvåan på samma sätt igår.

En del kanske kan tycka det är märkligt, men när det är åtta mil mellan oss de flesta dagarna i veckan så är såna här små saker av gemenskap även på distans ganska viktiga..

Han är bara en timma i bilen bort men det kunde lika gärna vara på andra sidan jorden... och samtidigt när vi sitter här och ser samma film samtidigt och kan småprata lite över messengern så är han lika nära som katten som ligger och spinner bredvid mig..

Nog hade vi väl kunnat sitta i telefon med varandra också, men ingen av oss är stora fans av att prata i mobilen.. så den här typen av kommunikation är alldeles ypperlig..

Jodå, både jag och pojkvännen överlevde middagen med tvillingarna med flickvänner...

Det gick riktigt bra måste jag säga..

Barnen bevisade att de kan vistas i möblerade rum och L-O var trevlig, charmig och social..

Till och med P3:s hund var förhållandevis lugn... Han fick lära sig att ta fint och att vänta tills man fick smaka... Husse var vederbörligen imponerad av pojkvännens handlag med djur...

Följde med L-O hem när lugnet hade sänkt sig... en kväll framför tv:n med en hund på fötterna och den andra nedanför soffan... prat fram till mitt i natten som vanligt och en mysig stund på morgonen innan frukost..

Just nu ligger jag hemma i en ganska ful förkylning och håller tummarna för att jag ska hinna bli frisk innan helgen.. Det är pojkvännens sista helg som sjukskriven och jag vill ju verkligen tillbringa så mycket tid jag kan med honom innan det blir vardag igen...

Det finns fortfarande ingen definition, inga uttalade ord av känslor.. inga löften.. Men jag mår bra av honom.. JAg trivs med vad vi har.. jag är hejdundrande förälskad och vill att hela världen får veta hur bra han är för mig..

Men det kommer väl tids nog.. jag ska ingenstans och med tanke på att han träffat 2/3 av mina barn och inte sprungit sin kos så är jag rätt säker på honom..

Åter till alla möjliga husmorsknep för att bli frisk innan helgen är över..

Från att ha haft en vansinnig vecka på jobbet förra veckan som avslutades med att vi gick en man kort på fredagen och att en kollega bestämde sig för att gå hem för att han var "sjuk" (mycket tveksamt) precis när fredagsrushen  tog fart som bäst och dessutom skrev sjuk på schemat för lördagen också utan att meddela någon till ett helt annat stadie i livet..

I söndags var jag ett vrak, hatade världen och den hatade mig tillbaka.. jobbet hade varit mer än jag orkade med egentligen under veckan.. Saknade pojkvännen så det gjorde ont men samtidigt så ville jag inte jäkta med att träffa honom när han var nyopererad och inte mådde bra.. ville ge honom tid och utrymme att få återhämta sig ifred...

Grannarna lekte ardennerhästar på övervåningen, det var innebandycup för småttingar i hallen bredvid och det var felparkerade bilar över halva området...

Jag behövde komma bort, behövde lugn och ro och luft...

Funderade på att åka ut till havet, titta på vågorna, få vara ensam i världen en liten stund iaf i mitt huvud.. men då slog pojkvännen mig med häpnad igen, han begrep precis hur jag mådde, erbjöd mig middag och en eld att sitta vid i mörkret och lugnet hos honom.. 

Blev så lättad att jag grät.. både här hemma innan jag åkte upp till honom och i hans armar när jag kommit fram.. Det blev en sån där lugn, stilla kväll där allt bara känns bra och flyter harmoniskt... Att han sen var tossig nog att tycka att vi skulle försöka ha sex trots att han fyra och en halv dag tidigare opererade ett ljumskbråck gjorde inte saken sämre... alls..

har haft en sån där bra vecka den här veckan.. där allt har funkat, där alla varit friska på jobbet eller det iaf inte varit mitt jobb att ersätta någon... Polaren Per kommer upp över påsk och ska låna bilen för att hälsa på sina föräldrar en sväng och Tvillingarna med flickvänner ramlar förbi för att äta middag här på väg upp till plastmammans släkt i Norrbotten... De är sjukligt nyfikna på vem det är jag dejtar nu.. jag råkade nämna det för pojkvännen men påpekade också att det verkligen är upp till honom om och när han vill träffa mina barn.. 

Svaret på det blev "om du gör en potatisgratäng på fredag så tar jag med mig en rökt älgstek och kommer ner så äter vi tillsammans"...

Han är ett unikum.. inte bara föredrar han att äta middag med mig och mina barn framför att flyga RC-plan en fredagskväll.. utan han är modig nog att bara kasta sig in i en familjemiddag med mina galna tvillingar hur som helst.. 

Så för att sammanfatta har jag den senaste veckan gått från misär till eufori, till att surfa på vågen av nyladdade batterier, landa stenhårt i dilemmat med vänner och barn som jag gärna vill träffa i påsk när jag är ledig och en pojkvän jag vill tillbringa så mycket tid med jag kan när jag har möjlighet.. till Glädje över att han vill träffa mina barn, till nervositet om hur de ska komma överens och vad de anser om varandra..

oavsett vad det landar i så är jag iaf glad att vi kan träffas på något vis i helgen..

För att fördriva tiden har jag idag organiserat upp mitt förråd av öl och vin... 

Sett till att få upp mina kokböcker i en hylla och faktiskt tömt vad jag tror är den sista av flyttkartongerna sedan jag flyttade in för dryga två och ett halvt år sedan..

Nu är det "bara" att få upp sovrumtstv:n på väggen och att hänga upp hallspegeln kvar för att jag ska kunna fixa det där lilla lull-lull jag vill ha som heminredning.. Jag vill inte ha för mycket men jag vet iaf vad jag är ute efter.. har bliden klar i huvudet...

Måste laga lite mat idag också.. se till att jag har några matlådor till veckans luncher.. Jag lär inte vara så sugen på att laga mat under veckan.. Dessutom vill jag se till att försöka spara en slant eller två så jag kan köpa nya madrasser till sängen... den jag har börjar sjunga på sista versen... 

Egentligen borde det här inlägget döpas till "från halvofficiell till snart där" eller nåt...

Förutom att han jag dejtar talat om för sin mor att jag finns så har han dessutom refererat till sig själv som pojkvän... Det är lite spännande.. Jag hade en liten kortare konferens med två vänner och vi är helt överens om att när ett ord väl är sagt så går det inte att ta tillbaka och att om HAN kallat sig själv för pojkvän så vågar jag också tänka på och kalla honom det...

Världen borde vara rosenröd och bestå av moln av rosa sockervadd... Men det är mest längtan och väntan.. Han har ju varit i Nordnorge och fiskat som jag sagt i tidigare inlägg... så när han kom hem struntade vi i att det är arbetsvecka.. Vi behövde träffas..

Jag åkte med upp till honom i onsdags.. Det blev jättesent innan vi fick middag, men det var det värt... Vi kom i säng i hyfsad tid ändå efter att ha varit ut med hundarna och tittat på norrskenet... Men sova, det dröjde länge.. klockan var över halv två innan vi släckte lampan och somnade...

Tyvärr så har det ju varit ett par rätt stressiga och jobbiga veckor för "min gube" med resa, dåligt med sömn och dessutom en heldag på lasarettet i Lycksele... Så den här helgen behövde han lugn och ro.. vila och ensamhet.. Jag har full förståelse för den saken men jag blev väl inte glad av det..

Däremot känns det skönt att han är ärlig om det.. att han inte går med på att ses även om han inte orkar.. 

Så nu blir det till att vänta tills på måndag innan jag får se honom igen...

Efter det vet jag inte när jag kan träffa honom igen.. Han ska opereras på onsdag för ett bråck i ljumsken.. minst tre veckors sjukskrivning väntar och förmodligen dröjer det innan han är i form för att orka med sällskap...

Nåja, vi har ju tiden för oss... Men oj så jag saknar honom redan... och det lär bara bli värre...

Jag är förmodligen fånig..

Vaddå förmodligen?.. Jag ÄR fånig..

Men den där mannen jag dejtar är i norra delarna av Norge och fiskar torsk och jag håller på att längta mig blå efter honom...

Visst hör han av sig, han meddelade att de var framme igår och han har hört av sig idag också.. med fattiga korta samtal på messenger är så fjuttigt när jag vill ha honom i närheten.. så där att jag kan se honom med mina egna ögon och ta på honom... Men det får väl vänta.. Vi är ändå vuxna människor...

Lite framsteg har ändå skett... Han har sagt att han tycker om mig... Det låter kanske fjuttigt i någons öron.. men det är stort för någon som vill skynda långsamt... Det är stort för någon som är väldigt rädd om sina känslor..

Dessutom så har jag tydligen stigit i graderna och blivit nån sorts halvofficiell.. Hans mamma vet om att jag finns och att vi ses en del... DET är enormt stort...

Hans vänner däremot vet inget... men å andra sidan bor han i en liten by och som han själv sa.. om jag berättar för X och Y så vet hela västerbotten det på en kvart.... Det är nog med frågor och spekulationer i en liten by...

Det är nåt jag verkligen förstår och accepterar rakt av... 

Tack vare min sladdertacka till mellanson så vet min mor dessutom om det.. så när jag nu ska ner och hälsa på henne över helgen är det väl bäst att släcka hennes nyfikenhet... iaf lite lagom..

Oooo, som en extra bonus så har jag en hel bil nu... den gick igenom besiktningen i måndags morse...

En fantastisk måndag när jag besiktigade bilen, handlade till mötet på jobbet på tisdagen, städade lite och sen fick besök från raraste mannen... han kom vid halv två och runt fem hasade vi oss i ordning och tog oss ner på stan och åt middag på Lottas.. firade hans födelsedag så där några dagar i efterskott...

Men en endaste måndag är inte mycket att leva på så nu hoppas jag verkligen att nästa helg är en helg vi kan tillbringa i lugn och ro tillsammans hos honom... jag vill få somna i hans närhet...

Oki, jag hatar gummistövlar och inser att mina 7 år gamla gympadojor har gjort sitt... Men de har överlavt hela vintern och bara för att det helt plötsligt dunsade ner en hög blötsnö följt av vad som hittills har varit ett drygt dygn av plusgrader så vill jag inte behöva köpa nya skor... men tydligen behövs det i den här stan.

Under hela vinterna har jag morrat över att killarna som kör traktor här inte verkar veta hur man lägger skopan i flytläge i rätt vinkel för oftast glider man bara ovanpå snön och lämnar ett par, tre, fem cm extra snö kvar på backen varje gång man skottar.. det har nu inneburit att det är vatten, slask, blötsnö och sörja om vartannat... 

Så idag när jag skulle hämta en hylla jag köpt via FB så fick jag mer eller mindre vada fram.. på ett ställe var det över 2dm vatten och sörja över hela vägen och jag fick klättra i snödrivan istället...

Jag har inte frusit så och varit så blöt och kall om fötterna på hela vintern... Men nu var det tydligen dags, bara att hoppas att skorna som står upp och ned på elementet hinner torka innan jag ska på jobbet imorgon..

Så ska du ta dig fram i bostadsområdena runt Umeå just nu rekomenderas vattentäta stövlar, bra balans om man envisas med att cykla, ragnrock om man går i närheten av trafikerade vägar så man inte blir nedstänkt.... eller så går man i ide en stund tills det värsta är över...