Idag är jag bottenfrusen, trots lager-på-lager och varma kängor hinner man bli mer eller mindre bottenfrusen av att stå ute i några timmar och laga bil...

Två timmar för att få lös det gamla avgassystemet och i runda slängar 20-30 minuter för att få dit det nya.. Det behövdes kofot, vinkelslip, borrmaskin och rörtång för att få bort det gamla rostiga, nästan avrostade rören.. Tack och lov för sonen och hans sambos morfar, annars hade det här blivit en dyr och ledsam historia..

Nu är det gjort och till helgen är det dags att byta fjädrar fram på bilen och ta åbäket igenom en besiktning så den blir lagligen körbar igen..

Jag har ju faktiskt behov av bilen nu när det finns en karl att besöka med jämna och ojämna mellanrum..

Ledig måndag, har en del måsten men väljer en långsam start och att fortsätta må bra över hur en ganska trasig vecka slutade..

Mannen jag dejtar körde ner sin kompis till flyget igår och passade på att komma förbi på en mugg te och lite mys och umgänge... Jag kan bara konstatera att jag är riktigt illa däran.. Jag har saknat honom på en nivå som är rätt snarlik fjortisnivå...

Så idag glider jag på känslan av närhet, leende ögon och pussar som aldrig vill ta slut.. 

Dags att bära det med sig och kliva in i verkligheten, ordna så att nån kan laga min bil så den äntligen blir laglig att köra och jag kan ta mig vart jag vill när jag vill...

Förutom att den här veckan har varit veckan där jag börjar 6:30 eller 7:00 hela veckan på jobbet och att det har knasat med en givare på larmet på jobbet som inneburit att jag knappt fått sova en enda nätt utan att larmcentralen ringt mig och jag fått åka ner på jobbet vilket inneburit att jag mer eller mindre fungerat som en zombie      så har det varit en känslomässig berg-och-dal-bana...

Den där karln jag dejtar har som den goda lärare han är haft sportlov och varit och hälsat på vänner.. vi har med andra ord inte hörts så mycket den här veckan... det har tärt på mig mer än jag trodde det skulle göra..

Att inte höra något på över ett dygn lämnade mig i en skakande, hög av tårar.. Med en hjärna som hittade på alla möjliga och omöjliga scenarios om varför han inte hörde av sig...       

Till slut visade det sig att anledningen var att han inte ville väcka mig om jag äntligen lyckats få sova... Han var bortrest från tisdag till på torsdag och igår hämtade han en kompis på flyget som skulle hälsa på honom i helgen... så även nu har det varit lite snålt med kommunikationerna.. Men det gör inget..

Vi pratade några minuter ikväll.. tillräckligt för att komma överens om att han kommer förbi på en kopp te när han lämnat sin kompis på flyget imorgon.. Jag har verkligen saknat honom.. även om det "bara" är sedan förra helgen så har bristen på pling i min messenger varit väldigt påtaglig...

Det här har dessutom fått mig att inse att jag är mer illa däran än jag trodde.. Jag är alldeles, fullkomligt och totalt betuttad i denna karl.. JAg vet ju inte riktigt var jag har honom.. och som jag skrev tidigare så tånker jag inte pressa honom det minsta, det får gå i hans takt.. Men på lördag fyller han år och då funderar jag på att riskera lite iaf genom att lite lagom diskret försöka framföra hur jag känner mig..

JAg vet inte om det är en bra ide.. Men om jag bara vågar, om det känns rätt så kommer jag att tala om att han betyder mycket i mitt liv..

Ibland är det mer intressant än annars att bo i hyreshus...

I morse trodde jag grannarna skulle komma genom taket då det borrades och lät nått så fantastiskt högt kring deras balkong...

Det tystnade efter ett tag och jag gav mig iväg för att göra lite ärenden, ta mig på stan och lite sånt.. Så döm om min förvåning när jag kommer hem igen.. sätter mig i lugn och ro framför tvn , lagar mat och sen går ut på balkongen för att röka och det är rester efter borrning och halvstora kakor av betong lite överallt på balkongen och det över hela balkongbordet ligger klottar med halvbrunnet betongbruk... 

Med en inte allt för vän och ljuv röst ropade jag upp och frågade om de tänkte städa min balkong efter sig innan de var klara...

Döm om min förvåning när det fem minuter senare står två herrar från Sandå utanför min dörr med sop och trasa i högsta hugg... Balkongen är kliniskt ren och balkongbordet har nog inte glänst så sen jag satte upp det... Det är trevligt med hantverkare som håller undan efter sig, men hade det inte varit enklare om de kommit ner med ett sjok byggplast innan de började???

Har funderat på det här med nätdejting ett tag nu...

Det finns seriösa sidor.. eller så seriösa de nu blir, där folk i stor utsträckning är ute för att finna ett hållbart förhållande.. Det finns de som är gratis och bra, det finns de som utger sig för att vara gratis men om man faktiskt vill skriva till någon eller besvara någons mejl, eller i förekommande fall ens läsa vad någon skrivit så kostar det pengar...

SEn finns det oseriösa sidor... sidor där det köttsliga är det huvudsakliga, där kortare möten är fullt möjliga och där de flesta är ganska öppna med vad de är ute efter och där upptagna människor faktiskt i de flesta fall erkänner att de är ute efter nåt vid sidan av... 

Jag har insett att bra gratissidor inte växer på träd och att jag hellre tar en rak och ärlig konversation med någon som i första hand är ute efter min kropp än att bli dragen vid nosen av någon som utger sig för att vara singel och söka kvinnan i sitt liv men som i verkligheten inte är "helt singel"..

Hur fasen kan inte vara delvis singel??.. eller singel ibland... 

Inser att jag bara skriver när jag inte har någon annanstans att ventilera, jag borde göra det här oftare...

Nu har jag inte skrivit här sedan i november 2014... Livet har tagit mig i snirkliga krokar...

Från ett KK som visade sig vara av det bittrare slaget som slutligen förolämpade några av mina vänner online och jag kännde mig inte alls mogen nog att ta i den saken utan klippte all kontakt... till ett faktiskt förhållande som varade i nästan tio månader...

Jag var förälskad och mådde bra i början men verkligheten, både min och hans kom ikapp mig.. Jag insåg att det var bättre att såra honom lite nu än att göra honom riktigt illa om ett halvår eller år eller när det nu skulle ske...

Jag trivs med mitt liv, mina katter och mitt jobb... vad jag inte trivs med som singel är bristen på ett regebundet sexliv, det är bara att konstatera, jag behöver få sex på reguljär basis annars blir jag en dålig människa, med surt humör och brist på energi...

Tyvärr är det också så att ju mer sex jag får desto mer beöver jag...

Så allt eftersom ska jag väl redovisa mina öden och äventyr som nätdejtande, oseriös, medelålders singel som söker ett seriöst KK med plusprofil, ett oseriöst förhållande eller kanske nån gång i framtiden en särbo...

Det här borde bli en big wall of text.. men jag vet inte om jag orkar det...

Hade en trevlig fikadejt för tre veckor sedan... den fick sin fortsättning i torsdags.. med en dejt här hemma hos mig... kaffe, skitsnack i soffhörnet, sex.. mer mys i soffan och mer prat...

Efter att dejten i fråga  hade åkt hem igen så pratade vi lite via sms och han kom fram till att han hade en del at fundera på.. hans livssituation med barn och jobb och vad han vill här i livet..

Han har funderat klart nu... det ser inte ut att bli mer än så... tråkigt då jag haft två mycket trevliga dejter med honom.. många sms (kring 350 st) som snurrat fram och åter och massor med mejl... Han är helt klart min typ, han fick mig att le, att må bra och han är väldigt fysisk på ett varmt och gosigt sätt...

Men tur i oturen att det var nu han bestämde sig för att ta sin fundering och inte om ett par månader.. Han har aldrig varit annat än ärlig mot mig och ärligheten uppskattar jag verkligen..

Det blir ingen längre hjärtesorg över honom.. lite saknad, lite funderingar på hur män fungerar.. men en fling är en fling... vi laddar om batterierna och går vidare...

/Altariel - med nykter syn på livet.

Jag funderade ju lite på livet sist... på det där med ONS och om det är värt det...

Sen sist har jag varit på två dejter... en fika som inte gav nått alls med en kille som inte ens hade hövligheten att vara rak och årlig på mejl efteråt.. Jag menar, varför ska det vara så svårt att säga till någon att "du är inte min typ" eller "du var jättetrevlig men det fanns ingen som helst kemi mellan oss"..

Jag har inte gjort några som elst känslomässiga investeringar så jag tar inte illa upp, jag bryter in ihop och framförallt så är det jävligt mycket snyggare än att inte höra av sig alls på något sätt..

Nåja, det var fika nr 1... Fikadejt nummer två var en helt annan kaksort... Jag hade inte direkt några förväntningar och förhoppningar, han såg rätt oki ut på bild men ingen jag skulle titta på två gånger om vi möttes på stan.. men grymt rolig och trevlig via mejlen och vi delar en hel del intressen så varför inte tänkte jag..

Sagt och gjort, vi träffades på Costas, eller rättare sagt utanför.. När han vände sig om höll jag på att svälja tungan.. Så fantastiskt mycket snyggare i verkligheten än på bild.. det var ju knappt så jag vågade titta på honom.. Han var trevlig nog att hälsa med en kram också.. pluspoäng..

Vi tog en kopp kaffe/te och satte oss och började prata och helt plötsligt var kaffet borta, temuggen tom och det hade gått tre timmar.. eller två och en halv, men drygt tre timmar innan vi tog oss därifrån.. En lång kram och två snabba men trevliga pussar senare hade vi kommit överrens om att vi båda hade haft en bra dejt, att vi gillade varandra och att vi skulle ses igen..

Det är nu snart två veckor sedan.. vi har inte setts igen.. än.. men pratat varje dag på mejl och sms.. Jösses så konstigt mitt liv blev igen nu då..

Jag har inte brytt mig om att dejta någon efter mötet med den här killen.. vi kan kalla honom R bara för att kalla honom något..

Det är inte så att jag inte haft möjligheter att ha en eller annan dejt, jag har bara inte varit intresserad.. Jag känner mig som en kärlekskrank tonåring som väntar på nåsta gång han hör av sig.. nästa gång han har tid.. nästa gång han är ledig...

Sen blir det inte bättre av att han jobbar skift, har fyra barn varav tre fortfarande är under tonåren.. Att han bor någon mil bort.. Men han är trevlig, jag mår bra av att prata med honom.. vi verkar ha samma smak när det gäller rätt mycket och han är så lätt att prata med..

En dag i taget.. är min nya melodi.. livet verkar ta mig dit det vill oavsett mina planer och funderingar så det är väl bara att följa med och göra det bästa av saker och ting..

Altariel- mot alla odds lite förälskad..