Jösses, vilken vecka förra veckan var...

Jag vet knappt var jag ska börja. Exet har hört av sig och vill prata ut... jag känner att jag inte är mogen för det, att jag inte kommer att fixa det utan att bli upprörd och kanske till och med ramla tillbaka i det mentala hål jag befann mig i innan jag bröt upp...

I onsdags var jag på den sämsta dejten i mitt liv, ALLA kategorier.. Hur illa??... jaaaa... om man utger sig för att vara singel när man pratar med någon online så är det lite käckt ifall man iallafall kommer ihåg att ta av sig vigselringen innan man går på en fikadejt... och tro mig eller inte men det var inte det värsta.. Ett nervöst skratt som kunde reta gallfeber på vem som helst, en övertro på sin egen charm... en oförmåga att förstå ett så enkelt ord på talad svenska som NEJ... och total brist på självinsikt... fick mess bara efter någon timma som undrade när vi kunde ses igen... min tanke var, någon gång när hornper kan åka skridskor i helvete... Men jag uttryckte mig lite mer diplomatiskt...

Det efterföljs av att jag tänkte att en dålig dejt ska inte få avskräcka mig från att fortsätta leta efter någon rolig människa att umgås med.. så jag styr upp en dejt för fredag, en för lördag och en för söndag...

Jaaaa, jag vet att jag är lite lagom knäpp... men planan var ju att bara träffas, ta en fika, prata ett tag och se hur det är med kemi och tycke...

Fredagens dejt fegade ur, han vet inte vad han vill och är grymt blyg, så en annan kille jag pratat med som jag vet är i ett förhållande kom över och tog te och en macka.. han hade säkert velat ha mer men tack men nej tack... jag hade inte ens velat ha det där om han varit singel...

Lördagens dejt blev lite mer intensiv än vad som var tänkt... träningsvärk, seg i kroppen och rätt slut... men på ett bra sätt...

Söndagens dejt var trevlig, en runda discgolf i duggregnet med bra sällskap.. men där fann å andra sidan inte så mycket kemi alls.. och han kändes väldigt distanserad, förmodligen uppfyllde jag inte hans förväntningar...

Förstår bara inte varför det ska vara så svårt för en kille att säga det rakt ut... vågar han inte öga mot öga så kan man ju alltid återgå till de mess eller mejl man har kommuicerat med tidigare... det är väl inget problem... Det är ju inte så att jag gjort några större känslomässiga investeringar i personen i fråga innan vi ens har träffats.. Allt jag vill är att få raka besked om det finns något intresse  av att fördjupa det hela eller om det är att gå vidare som gäler...

Får väl dessutom avsluta med att säga att det är fegt och tråkigt med killar som utger sig för att vara singlar på nätet och som inte kan vara ärliga nog att säga att de är i ett förhållande..

Jag spelar inte andra fiolen, det är inte min grej...

Eller så borde jag inte det... nåja, helgen har om inte annat varit intressant...

Åkte upp till Bureå för att ev jaga rådjur.. det blev inte så mycket som en klöv men det blev iaf en trevlig helg men annan form av skjut...

R är en kul kille, lite bitter på jobbet och väldigt rak till hela sitt sätt... Det har om inte annat varit intressant och en rätt så njutningsfull helg... Han har heller inte försökt att på något sätt slå blå dunster i ögonen på mig.. Ses vi igen så är det för att våra scheman funkar.. det är lite för långt emellan oss och våra liv är inte direkt kombatibla... Skulle det nu vara så att vi ses igen så inte mig emot.. gör vi det inte så var det klart värt den tråkiga bussresan upp...
 Resan hem sov jag från typ infarten till Skelleftehamn till Täfteå...

Annars så ser väl livet ut som vanligt... exet hörde av sig igår och ville att vi skulle träffas och ha någon form av terapisamtal... Jag känner att det är lite för tidigt för mig att ta det samtalet.. jag visste inte riktigt hur jag skulle svara , hur jag skulle bemöta det...

Vet inte om jag klarar av att ha den konverastionen utan att bli upprörd.. det är ändå 15 år av mitt liv vi talar om.. Jag behöver ett tg till på mig att lägga saker tillrätta för mig själv innan jag är mogen för att försöka få honom att förstå varför det gick som det gick..

Så åter till jobb, roliga hemsidor och vänner... och förresten.. jag är med katt nu... inte en utan två galningar som ska bo här...

Hmmm, om 32 timmar kommer jag att träffa någon jag pratat med i snart tre veckor nu...

Det lustiga är att jag är fortfarande inte nervös.. jag är mest bara förväntansfull..

Han har fått mig att må väldigt bra och varje mess gör mig glad..

Kan bara inte förstå varför han ska bo så eländigt ocentralt... eller varför han ska nödvändigtvis vara så ung.. Men men... vi får se hur det här utvecklar sig...

32 timmar är en evighet och samtidigt går det ofantligt fort... Har massor jag borde göra innan jag åker imorgon.. så frågan är varför jag sitter här och inte får nått gjort...

... kollegorna tyckte att det var en bra ide att gå på guitars på afer work igår.... det har de de så rätt i.. men frågan är om det var en så bra idé att sitta ute hela kvällen.. Frös som en blöt hund i november när jag kom hem och idag är jag hes, snuvig och har rosa sockervadd i hela skallen...

Det här behövde jag lika mycket som en guldfisk behöver en tandemcykel... Det blev ingen fågeljakt idag, ville inte bli sjukare mer frusen och blöt och ännu sjukare... Får se om jag orkar gå ut och ta någon öl i kväll... tur det inte är förrns nästa helg jag hade planer på att lämna staden till förmån för en mindre by...

Det är en bättre dag idag...

HLR-utbildning på jobbet... mest avdammning av gamla kunskaper... ledig sedan kl 12.. vilket lyx.. för att inte tala om att jag är ledig ända till nio i morgon... soooovmorgon..

Fnular runt på mina sidor och jagar en trevlig man fortfarande... funderar på vilken väg man ska ta.. stadsmänniska med kul intressen, skogsmänniska att jaga med... med eller utan barn...

Så många att vara nyfiken på och så få att verkligen träffa...

Nu är det dags för en timma eller två i badet...

Mmm... vad säger man? Ibland har man lite otur när man tänker.. Ibland så hjälper det inte att man försöker lägga munkavle och handklovar på sin inre kåta tonåring..

Hon smet sin kos och låste in allt sans och förnuft när hon slog sig fri...

Mot bättre vetande och kanske främst för min egen sinnesros skull så bestämde jag mig för att det var en bra idé att träffa den där älgjägaren som gjort mig väldigt arg och besviken.. Vi skulle träffas och prata, och jag ville få en chans att ta reda på om det jag kände bara var ett fantasifoster skapat av min hjärna och den imaginära friheten på nätet..

Det var mer eller mindre min livlina, hoppet om att det egentligen inte var nått... att han var ful, tråkig och att det inte fanns någon kemi alls när vi väl sågs...

Jösses så lättlurad man kan vara då, jag blev såååå blåst av mitt undermedvetna som jobbade stenhårt tillsammans med den där överkåta tonåringen i mig...

Visst, vi sågs, vi pratade, kallpratade i säkert 5 minuter innan han frågade om det var oki att krama mig... och där ungefär smet tonåringen från sinda bojor och band och låste in förnuftet och gick bärsärkargång...

Inte var han tråkig eller ful... han är så charmig så gullig och så sexig att jag bara smälte.. Kemin var så påtaglig att jag håll på att tappa andan redan när vi skakade hand och presenterade oss för varandra..

Så, eftersom han var mellan jobb så var han tvungen att åka en timma eller så senare.. jag fick några sms innan han somnade igår och ett i morse.. Inget vettigt har blivit sagt.. Han har pausat sin användare på sidan vi träffades och efter att jag frågat på sms om vad som händer nu har jag inte hört flasklock...

Mitt bittra och något sårade förnuft blänger surt på den inre tonåringen och svär nått om vad fasen hon nu ställt till med.. Att jag aldrig kommer att få se honom igen och att han fått det han var ute efter och återgår till sambon tills nästa gång han känner av klådan och ger sig ut på jakt igen..

Min tonåring gråter en skvätt och tröstar sig med att hon iaf fick ha en eftermiddag med honom... en eftermiddag hon inte kommer att glömma i första taget...

Mitt förnuft och min tonåring har högljudda diskussioner i min skalle just nu och jag vet inte om jag orkar lyssna på dem längre.. Resten av mig funderar på hur det här kunde hända och varför jag inte bara lägger ner allt och går i kloster.. Fast jag vet inte några kloster som tar emot agnostiker..

Livet går vidare, jag har ingen aning om i vilken riktnig... jag vet inte om jagser honom igen.. jag vet inte om jag vill se honom igen.. jag vet inte hur jag ska klara mig utan att se honom igen..

Ska vi gråta en skvätt igen, bryta ihop och komma igen.. Åka er på jobbet och hämta nycklarna, laga mat till ungen och åka på innebandy..

/Altariel- fast i ett emontinellt vakum

Jaha... nehepp.... faaaan också...

Vad ska man säga?? Han var för bra för att vara sann, efter en rak fråga kom svaret... jo, jag har varit frånskild i några år men min officiella status är i ett för hållande och sambo.... Vad faaan menas med "officiella status".. endera är du i ett förhållande även om det är dåligt eller så är du inte det för att du är singel...

Jahapp... så vad nu då.. saker går inte att stänga av bara för att verkligheten tränger sig på... jag har valt att ta avstånd... att inte svara på sms.. att hålla ev konversation på den sida jag träffade honom på... Att vara precis så rak och ärlig jag bara kan vara i text...

Så den delen av livet suger... Jag är kluven... jag vet precis vad jag inte vill och inte alls vad jag vill.. Kan man ens sakna något man aldrig haft???

Så vad gör man åt en sån situation??... Man åker iväg till dejt nr:5 och har trevligt samvaro, bra konverastioner och mycket bra sex, stannar över natten och blir omhållen.. EFtersom ingen av oss vill ha mer än så så pratade vi dessutom lite kring ovanstående herre... Det är bra att ha någon att ventilera med även om det känns lite absurt att ligga naken i en säng och prata killar med någon man just haft sex med...

Så livet är ju om inte annat inte långtråkigt iaf... var det tar vägen härifrån??? Inte en susning, bara tiden kan utvisa det...

/Altariel- Nöjd, nyknullad och grymt besviken- allt på samma gång...

Jag hatar världen och den verkar hata mig tillbaka....

just nu orkar jag inte med mer... varför ska det vara så svårt att vara rak och ärlig från start???

Varför kan folk inte göra saker i rätt ordning??

Varför hamnar just jag i den här situationen??

Den karman har jag inte på nått sätt förtjänat...

Öl i helgen..