Jag är förmodligen fånig..

Vaddå förmodligen?.. Jag ÄR fånig..

Men den där mannen jag dejtar är i norra delarna av Norge och fiskar torsk och jag håller på att längta mig blå efter honom...

Visst hör han av sig, han meddelade att de var framme igår och han har hört av sig idag också.. med fattiga korta samtal på messenger är så fjuttigt när jag vill ha honom i närheten.. så där att jag kan se honom med mina egna ögon och ta på honom... Men det får väl vänta.. Vi är ändå vuxna människor...

Lite framsteg har ändå skett... Han har sagt att han tycker om mig... Det låter kanske fjuttigt i någons öron.. men det är stort för någon som vill skynda långsamt... Det är stort för någon som är väldigt rädd om sina känslor..

Dessutom så har jag tydligen stigit i graderna och blivit nån sorts halvofficiell.. Hans mamma vet om att jag finns och att vi ses en del... DET är enormt stort...

Hans vänner däremot vet inget... men å andra sidan bor han i en liten by och som han själv sa.. om jag berättar för X och Y så vet hela västerbotten det på en kvart.... Det är nog med frågor och spekulationer i en liten by...

Det är nåt jag verkligen förstår och accepterar rakt av... 

Tack vare min sladdertacka till mellanson så vet min mor dessutom om det.. så när jag nu ska ner och hälsa på henne över helgen är det väl bäst att släcka hennes nyfikenhet... iaf lite lagom..

Oooo, som en extra bonus så har jag en hel bil nu... den gick igenom besiktningen i måndags morse...

En fantastisk måndag när jag besiktigade bilen, handlade till mötet på jobbet på tisdagen, städade lite och sen fick besök från raraste mannen... han kom vid halv två och runt fem hasade vi oss i ordning och tog oss ner på stan och åt middag på Lottas.. firade hans födelsedag så där några dagar i efterskott...

Men en endaste måndag är inte mycket att leva på så nu hoppas jag verkligen att nästa helg är en helg vi kan tillbringa i lugn och ro tillsammans hos honom... jag vill få somna i hans närhet...