Pojkvännen blev opererad i fredags... de plockade bort ett par tänder, spolade ur så mycket de kunde, lämnade operationssåret öppet så det är dränerat och sen dess har de spolat honom minst en gång varje dygn...

Imorse hann han tala om att han blivit opererad igår kväll/natt igen... De var klara med honom vid 2 i natt.. 

Han är fortfarande svullen, men nu är han iaf feberfri... Det lär dröja innan han får komma hem, första delmålet är att få andas själv, få ner svullnaden så han slipper ligga på IVA.. Han är less på att inte kunna prata, less på att inte få dricka nåt.. Men samtidigt är han rätt trött av allt de gör med honom..

Hann träffa hans mor på eftermiddagen.. Tror det var bra att hon kom ner och fick träffa honom och fick lite tid med mig så hon fick prata av sig lite...

Nu blir det en lugn och stilla kväll.. även jag är trött, en till två besök på IVA varje dag är en viss anspänning.. JAg vet ju att han har det bra där, att han får den bästa tänkbara hjälp.. Men att kunna slappna av när nån faktiskt ligger på intensivvårdsavdelningen är liksom inte helt naturligt...

Upp och äta frukost och iväg med polaren Per för fotozafari...

En skön dag trots att jag blivit biten av myror och halvdränkt av en regnskur i Hummelholm.. massor av roliga bilder att ta och nya vatten att undersöka..

Hem igen och skulle börja hitta mer social tid med vänner när pojkvännen plingade in på messenger.. Hans befarade halsfluss var inte alls nån halsfluss.. Det var en infekterad tand och när hela karln börjar se ut som en blandning mellan en kalkn och en hamster och febern stigit tillräckligt så inser även envisa män som kan klara sig själva att det är dags att hitta en läkare...

Bor man sen ute i skogen så är det bara att sätta sig i bilen och köra in 8 mil till stan.. För at göra en lång historia kort så sa primärvårdsjouren att det var akuten nästa med en remiss i högsta hugg.. Akuten slussade in oss oroväckande snabbt och överläkare med bakjour tillkallades omgående.. 

De var rädda för blodförgiftning, inte alls nöjda med snabbsänkan och har tagit så många prover att jag var rädd att han skulle tuppa av inte bara av febern utan även av blodbrist...

Nu ligger han på en avdelning där blodtryck, temp och syresättning ska kollas minst varannan timme i natt... så fort som möjligt ska han röntgas och senast imorgon ska tanden ut.. om de sen måste öppna upp och tömma ut en massa annat visar sig eller om det räcker med ful och vass antibiotika...

Kunde gå hem i lugn och ro strax efter 10 ikväll och äntligen hitta en middag.. 

Nu har jag varvat ner och kan sova.. så trött att ögonen går i kors, men trött på ett bra sätt, trött på ett sätt jag inte varit på ett bra tag och trots att det är mycket nu så har jag ändå landat i balans..

Trots att jag verkligen gråtit ögonen ur mig idag så börjar saker och ting lätta... Hjärnan funkar bättre.. det där med att tvätta ögonfönstren så man ser lite bättre är nåt som faktiskt hjälper...

Att sen både P2 och P3 ringt ikväll och talat om att jag är en bra mor som inte behöver ha dåligt samvete över att jag inte orkar svara i telefon utan måste se till att ta hand som sig själv gör inte saken sämre...

Tack älskade ungar för att ni står ut med en mor som är lagom asocial och trasig ibland och som aldrig tycker om telefoner...

Så det där med att bryts ihop och komma igen verkar funka rätt bra... En lång konversation med pojkvännen som är alldeles trasig i halsfluss i sin ände av världen gjorde väl saker och ting både värre och bättre... värre för att det kommer att fröja tills han är frisk innan vi kan ses igen och bättre för att jag faktiskt vet att han VILL ses...

Har jag sagt att jag avundas män deras förmåga att tänka på ingenting.. kunna koppla bort hjärnan och bara släcka ner.. Det kan inte vi kvinnor och jag tycker att det är vansinnigt orättvist.. Hade vi kunnatg det hade jag förmodligen inte varit lika övertänkande och resonerande när det kommer till allt.. 

Nu blir det te och vitlöksbröd... Man äter konstiga saker mitt i natten...

Gjorde som vanligt... kunde inte somna.. klockan var över 4 .. närmare 5 i morse innan jag somnade..

Vaknade vid 10:30.. så trött att hela världen snurrade och ingenting verkade vettigt...

Åt frukost och satte mig för att titta igenom lite saker på datorn, insåg att jag hade nåt avsnitt kvar av Rom-supermakten så jag såg det och somnade lagom till eftertexterna och vaknade nyss... Jag det är ett ofog att sova hela dan.. Det är sånt som tonåringar gör och itne damer på över 45... Men fy fasen så skönt det var.. Känner mig utsövd för första gånen på säkert två veckor...

Visst, det kommer att gå åt hel**te att försöka somna efter det här, men jag kan alltid dygna och se om jag kan ställa kroppsklockan till rätta igen.. Just nu är jag bara törstig som en kamel i sahara och hungrig som en varg.. får se till att göra nåt åt det...

Tog mig ut idag... Livet kändes lättare bara jag lyckades ta mig ut ur lägenheten... att jag sen tog mig iväg ut till havet och fick sitta där på en klippa i närmare två timmar och promenera runt i skogen i ytterligare en timma gjorde livet bra mycket bättre...

Jag ska inte säga att jag mår bra, inte när ja sitter här och skriver och tårarna fortfarande rinner ner för kinderna, men jag mår så mycket bättre än jag gjorde igår iaf...

Jag har börjat inse varför jag mår som jag gör .. nu gäller det bara att försöka ta itu med det hela..

Det är lite tulipanaros över det... lättare att skriva än att göra då det på alla sätt och vis går emot min antur, men i det långa loppet och för min hälsas skull så måste jag göra och säga saker som är trögt att få ur sig.. Jag måste vara öppen, ärlig och totalt blotta mig för en annan människa.. Något jag bara inte gör.. 

Något jag aldrig gjort...

Något som skrämmer mig mer än nåt annat...

En dag i taget, ett steg i taget... Först hitta balans, hitta jämnviken... sen jobbar vi på resten..

Starten av andra semesterveckan och jag gick helt plötsligt sönder...

Jag sover inte som jag ska... verkar omöjligt att somna före 3 på morgonen och omöjligt att sova längre än till kring 10.. det är en dålig ekvation i det långa loppet...

Jag vaknar trött och ledsen och orkar inte göra nåt alls på dagarna samtidigt som jag blir arg på mig själv för att jag inget gör... Det står fortfarande saker i köket efter lördagens födelsedagsfirande jag bara inte orkat ta rätt på...

Jag vet att jag kommer att må bättre bara jag tar mig utanför dörren, men det känns som ett oöverstigligt hinder..

Jag vet att jag har vänner som lyssnar om jag behöver det, som jag kan prata med om allt.. Men när jag inte ens vet vad som är fel så kan jag inte prata med någon.. När jag inte har en susning om varför jag tillbringar flera timmar om dagen med att låta tårarna rinna fritt utan att ens veta varför jag är ledsen... Då kan jag inte ens prata med mina vänner om det..

Det blir inte bättre av att jag som vuxen, självständig kvinna med ett eget liv som inte är beroende av någon saknar pojkvännen så det gör ont av och till.. Men han hade en mördarvecka förra veckan på jobbet och har öppet och ärligt sagt att han behöver några dagar av egentid när han får ladda sina batterier... Något jag både förstår och fullkomligt accepterar...

Planen är att ta sig ut idag... utanför lägenheten.. ut i världen men att försöka undvika människor.. Hitta en sten eller en stock i skogen eller vid havet där det inte finns några andra så jag får sitta där och hitta balansen en stund.. Får se hur det går, får se vad jag orkar...

Hur var det nu... Pojkvännen överlevde att träffa vännerna..

Jag har jobbat en vecka och gick på semesterförra fredagen.. Avslutade arbetet med att ta en after work med kollegan L.. en kväll på rådhuskällaren på Rex med god öl och galna ölnördar...

Fick en lördag och söndag med L-O.. solsken, grill, bastu med dopp i sjön och en skogsutflykt till en helt fantastisk utsikt..

En seg söndag i solen när jag som på beställning lyckades bränna mig.. och en avslutning på veckan när Polaren Per kom upp från Stockholm och var social så där en stund..

Den här veckan börjades med shopping med Per, en runda discgolf och socialisering på måndag och fiske med grillad korv och en sväng på stan för att lyssna på Sten, Sax, Påse på Sjöbris med Per och Soffan innan vi promenerade hem..

Onsdag blev det lite handling och annars bara soffhäng.. hade inte energi till nåt egentligen, även om man borde..

Får se om jag kan ta tag i saker och ting och få nåt gjort om det så bara är en promenad idag.. Det är svårt att somna när man varit overksam hela dagen...

Det räcker ju inte att sitta och tacka för födelsedagshälsningar på FB.. Man måste ju göra nåt också...

Jag har en ganska modig pojkvän...

Graden av hur officiell han är har väl varit lite varierande kan man väl säga... Men från och med igår är han nog så officiell han kan bli..

Bästaste vännen Fia fyllde 40 igår och från att inte ha träffat någon av mina vänner och bara två av mina barn så hann han med att få skjuts av P1 med sambo till festen och träffa alla mina närmaste vänner inklusive mitt ex som jag levde med i 15 år...

Det blev en helt fantastisk fest med prat, skratt, kramar, förbrödring och ganska lagoma doser av icke barnanpassade drycker...

Hur mana en kväll kan hinna prata pedagogik, löneanspråk, trigonometri, likörtillverkning, resor, släktskap, kryddningar, foto, matlagning fiske och allt däremellan... 

Är så glad att pojkvännen smälte rakt in i gänget och att de verkade acceptera honom från första stund..

Livet blir så mycket enklare då..

Att sen klockan var 3 innan vi var hemma inatt och närmare 6 innan det var dags att somna på riktigt gjorde inte kvällen och natten sämre...

Idag är jag en mycket harmonisk och lycklig människa...