Under över alla under!!!!
I kväll för mindre än 10 minuter sedan skrev sambon på överlåtelsehandlingarna på vår gamla bil till någon annan....
Imorgon kommer det att finnas en parkeringsplats med motorvärmarstolpe till min bil!!!!!!
Det har ju bara tagit 2 år av trasig bil och 8 månader av att ha en ny bil innan det blev gjort... men NU!!!
En stor sten som lyfter från axlarna...

Sitter och funderar på det här med livet....

Alla tre kottar är här just nu...

P2 och P3 roade sig med att ha lite för lösmynta kompisar så istälet för att få ha sin fars hus för sig själva från i onsdags så fick de välja mellan att plastmamma skulle stanna hemma, följa med pappa med fru till Haparanda eller vara hos mig...

Trevligt att veta att jag är det minst onda av dåliga ting...   

Men jag får väl ge de där andra föräldrarna ganska rätt... om nått skulle gå fel vet jag inte om de små P-pojkarna skulle fixa att reda ut det själva...

Annars går livet sin gilla gång... Förstfödde sonen kommer att få någon form av anställning efter att ha haft praktik på ICA och det är en bra sak... herre jösses, det är en underbar sak.. han har levt på mindre än 1000kr i månaden sedan i maj och några byggpengar ser det inte ut att bli... hoppas bara att han kommer att ha råd att betala av sin telefon när det blir dags...

Samboskapet går från att vara en granska trevlig och bra livskamrat tilll att vara en pestig trotsig tonåring utan någon form av ansvar med jämna mellanrum och jag har börjat ge upp om att få honom att fixa vissa saker... vilket innebär att om jag någonsin ska få saker gjorda så måste jag göra det själv..

Men är det verkligen min sak att se till att avsluta en prenumeration på kosttillskott åt honom?? han har för övrigt inte ens öppnat någon av de senaste halvårets förpackningar och därmed har vi fått påminnelser och inkassohot på dessa... vilket innebär många mer pengar att betala än det hade varit tidigare......   

Det andra är att sälja den förbannade gamla skräphögen till bil innan det blir så kallt att vår "nya" bil MÅSTE ha motorvärmare och vi inte har någon plats att ställa öket uten måste kosta på skrotning...   

Ja just det.. det vore bra om den nya bilen fick lite vinterfötter också... men frågan är vart pengarna till sånt ska tas ifrån... förmodligen från mitt sparkonto är jag rädd.... tänk om dessa pengar någonsin kunde få gå till att göra något roligt för oss båda istället...

Fasen, det här blev ju en hel roman... tack alla som orkar hit, för att ni tagit er till slutet..   

Det finns trevlig pysslig blogg candy hos Inkido fram till den 18/11 så pysslare bege er iväg dit!!!!

Nu är jag less, jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv. Det mesta är skit, jag och sonen kommer bra överens, men tvillingarna får för lite tid här... och det ger mig så dåligt samvete att det gör ont i mig.

Samtidigt vill jag inte ta hit dem just nu, för ingenting verkar funka som det ska med sambon. det är fel på så många sätt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Ingen födelsedagspresent, ingen kommunikation, inget ansvar från hans sida. Ingen tid att samtala för det finns en tonåring som alltid är närvarande och inte behöver mer konflikter i sitt liv just nu.

Tonåringen ska ner och hälsa på kompisar i helgen och då borde det finnas tid, men det gör det inte får just i helgen har svärpäronen sommarfest och sambon är helt inställd på att vi ska åka ner dit. Vilket för mig innebär en helg när jag hjälper svärmor i köket mest hela tiden och sambon umgås med sina bröder, är dryg och full och beter sig som en vidrig tonåring som ser mig som en tjatig morsa...

Jag vet inte om jag fixar det.

Som lök på laxen så lyckades han bränna närmare 3000kr den veckan när han och bröderna var på Getaway i Gävle vilket innebär att resan ner till svärpäronen den här helgen måste tas från sparkontot...

Jag fattar inte hur det här ska gå ihop alls, och på måndag morgon kl 08,00 börjar jag jobba igen...

Jag vill ha egen tid att fundera och reflektera över förhållandet, jag vill ha tid med sambon för att kommunicera, prata, klargöra saker och få någon som helst koll på var han står och jag vill vara utvilad och må bra när jag ska tillbaka på jobbet på måndag..

Kroppslig persolighetsklyvning är inget som är uppfunnet än va???

På mitt älskade pysselforum är jag med i en swapp där vi skickar presenter till varandra när vi har födelsedag.

Titta på allt fint och underbart jag fått i år

  Från babsan

  Från Skberg

  Från Pixelit

  Från -mich-

från MiaPuh

från Mella

  från Leelo

Från DrAnnika

  från Babsan

  Från ANNAANNA

från Agnelia                                 

Är inte flickorna underbara så säg!!!!

häromdagen passade jag på att byta decenium... fyllde 40.. ganska rumphuggen föreställning med mig och sambo och son och en kompis som skulle åka bort i helgen när det är grillning och firande med vännerna.. plus att vännen P dök upp direkt från flyget.

Behållningen från dagen var faktiska paketen från mina älskade pysslare på pyssel.net massor med fyllmatade och inspirerande paket, som är fotade och ska visas upp för omvärlden bara min förkylning släpper taget om hjärnan.

SEn får vi se om sambon kommer med någon present i år. tyvärr vore det inte första gången jag blir utan om han skiter i det. det vore inte ens andra, det har varit både födelsedagar och julaftnar när det varit både si och så med paketandet...

Åsch, det är väl bara kärringhormonerna..

Jag är så arg på sambon att det blixtrar om mig!!!
Det är inte oki att jag måste vänta i över en halvtimme efter att jag kommit hem från jobbet innan han ens orkar masa sig ifrån datorstolen för att börja med middagen när han slutade 2,5 timmar före mig.

Det är inte oki att jag som slutar 19,30 och är hemma vid 20,00 inte får äta middag förrns 21,30 när jag ska kliva upp kl  06,25 imorgonbitti för att jobba igen när han är ledig och får sova ut.

Det är inte oki att han säger åt mig att tagga ner och inte bli arg för ingenting så fort jag öppnar munnen för att vädra mina åsikter i frågan.

Det är inte heller oki att han kräver att jag ska ställa mig och diska ur stekpannan innan han kan börja med maten.

det är framförallt inte oki att han går och lägger sig i sängen och surar och vägrar hjälpa till alls med matlagningen så jag får göra allt själv, inklusive diskningen.

Det är verkligen inte oki att han när maten är klar klär på sig ytterkläderna och går ut utan att säga något. och fortfarande så här en timme senare inte har kommit hem eller på nått sätt hört av sig.

Jag är så arg och less att jag bara vill lägga mig ner och gråta.

Dagens väderleksrapport lyder: dryga -20 grader svinkallt och blåst så pass att det mesta av den vedervärdiga snön står horisontellt....

Det är omöjligt att vara utomhus för en normal person och eftersom det är fjärde dagen på raken som det ser ut ungefär så här där uten utanför läenheten och jag har jobbat i tre av dessa dagar så är jag dyngförkyld.

Det är helt enkelt så att det är nått fel på värmen på jobbet, när det blir kallare än minus 14 grader så klarar inte värmeridån vid galleriaingången av att hålla kylan ute och vi sitter i drag och knappa 15 grader i kassan....

DET ÄR INTE OKI!!!!!  

Det blir inte bättre av att hela värmeanläggningen dog natten mellan fredag och lördag så när jag kom på jobbet så var det 13,2 grader varmt (nå ja) där inne. Jouren fick igång systemet men det hann aldrig bli varmt innan vi var tvungna att öppna för dagen... och då gick det ständigt utför.. som bäst hade vi 15,4 grader i kassorna med hjälp av två konvektorelement som stod och sprutade varmluft inne i båsen, men varmare än så blev det aldrig och jag tror att vi snittade 14 grader på hela arbetsdagen...

Idag kan jag inte prata, jag har tappat rösten, det sitter en STOOOOR klump gläää i halsen och är ivägen och gör ont.   Jag borde handla lite mat, och jag borde göra en massa annat, men det går verkligen inte..

Hata vinter, hata februari, hata kyla!!!!!