Ibland är det mer intressant än annars att bo i hyreshus...

I morse trodde jag grannarna skulle komma genom taket då det borrades och lät nått så fantastiskt högt kring deras balkong...

Det tystnade efter ett tag och jag gav mig iväg för att göra lite ärenden, ta mig på stan och lite sånt.. Så döm om min förvåning när jag kommer hem igen.. sätter mig i lugn och ro framför tvn , lagar mat och sen går ut på balkongen för att röka och det är rester efter borrning och halvstora kakor av betong lite överallt på balkongen och det över hela balkongbordet ligger klottar med halvbrunnet betongbruk... 

Med en inte allt för vän och ljuv röst ropade jag upp och frågade om de tänkte städa min balkong efter sig innan de var klara...

Döm om min förvåning när det fem minuter senare står två herrar från Sandå utanför min dörr med sop och trasa i högsta hugg... Balkongen är kliniskt ren och balkongbordet har nog inte glänst så sen jag satte upp det... Det är trevligt med hantverkare som håller undan efter sig, men hade det inte varit enklare om de kommit ner med ett sjok byggplast innan de började???

Har funderat på det här med nätdejting ett tag nu...

Det finns seriösa sidor.. eller så seriösa de nu blir, där folk i stor utsträckning är ute för att finna ett hållbart förhållande.. Det finns de som är gratis och bra, det finns de som utger sig för att vara gratis men om man faktiskt vill skriva till någon eller besvara någons mejl, eller i förekommande fall ens läsa vad någon skrivit så kostar det pengar...

SEn finns det oseriösa sidor... sidor där det köttsliga är det huvudsakliga, där kortare möten är fullt möjliga och där de flesta är ganska öppna med vad de är ute efter och där upptagna människor faktiskt i de flesta fall erkänner att de är ute efter nåt vid sidan av... 

Jag har insett att bra gratissidor inte växer på träd och att jag hellre tar en rak och ärlig konversation med någon som i första hand är ute efter min kropp än att bli dragen vid nosen av någon som utger sig för att vara singel och söka kvinnan i sitt liv men som i verkligheten inte är "helt singel"..

Hur fasen kan inte vara delvis singel??.. eller singel ibland... 

Inser att jag bara skriver när jag inte har någon annanstans att ventilera, jag borde göra det här oftare...

Nu har jag inte skrivit här sedan i november 2014... Livet har tagit mig i snirkliga krokar...

Från ett KK som visade sig vara av det bittrare slaget som slutligen förolämpade några av mina vänner online och jag kännde mig inte alls mogen nog att ta i den saken utan klippte all kontakt... till ett faktiskt förhållande som varade i nästan tio månader...

Jag var förälskad och mådde bra i början men verkligheten, både min och hans kom ikapp mig.. Jag insåg att det var bättre att såra honom lite nu än att göra honom riktigt illa om ett halvår eller år eller när det nu skulle ske...

Jag trivs med mitt liv, mina katter och mitt jobb... vad jag inte trivs med som singel är bristen på ett regebundet sexliv, det är bara att konstatera, jag behöver få sex på reguljär basis annars blir jag en dålig människa, med surt humör och brist på energi...

Tyvärr är det också så att ju mer sex jag får desto mer beöver jag...

Så allt eftersom ska jag väl redovisa mina öden och äventyr som nätdejtande, oseriös, medelålders singel som söker ett seriöst KK med plusprofil, ett oseriöst förhållande eller kanske nån gång i framtiden en särbo...

Det här borde bli en big wall of text.. men jag vet inte om jag orkar det...

Hade en trevlig fikadejt för tre veckor sedan... den fick sin fortsättning i torsdags.. med en dejt här hemma hos mig... kaffe, skitsnack i soffhörnet, sex.. mer mys i soffan och mer prat...

Efter att dejten i fråga  hade åkt hem igen så pratade vi lite via sms och han kom fram till att han hade en del at fundera på.. hans livssituation med barn och jobb och vad han vill här i livet..

Han har funderat klart nu... det ser inte ut att bli mer än så... tråkigt då jag haft två mycket trevliga dejter med honom.. många sms (kring 350 st) som snurrat fram och åter och massor med mejl... Han är helt klart min typ, han fick mig att le, att må bra och han är väldigt fysisk på ett varmt och gosigt sätt...

Men tur i oturen att det var nu han bestämde sig för att ta sin fundering och inte om ett par månader.. Han har aldrig varit annat än ärlig mot mig och ärligheten uppskattar jag verkligen..

Det blir ingen längre hjärtesorg över honom.. lite saknad, lite funderingar på hur män fungerar.. men en fling är en fling... vi laddar om batterierna och går vidare...

/Altariel - med nykter syn på livet.

Jag funderade ju lite på livet sist... på det där med ONS och om det är värt det...

Sen sist har jag varit på två dejter... en fika som inte gav nått alls med en kille som inte ens hade hövligheten att vara rak och årlig på mejl efteråt.. Jag menar, varför ska det vara så svårt att säga till någon att "du är inte min typ" eller "du var jättetrevlig men det fanns ingen som helst kemi mellan oss"..

Jag har inte gjort några som elst känslomässiga investeringar så jag tar inte illa upp, jag bryter in ihop och framförallt så är det jävligt mycket snyggare än att inte höra av sig alls på något sätt..

Nåja, det var fika nr 1... Fikadejt nummer två var en helt annan kaksort... Jag hade inte direkt några förväntningar och förhoppningar, han såg rätt oki ut på bild men ingen jag skulle titta på två gånger om vi möttes på stan.. men grymt rolig och trevlig via mejlen och vi delar en hel del intressen så varför inte tänkte jag..

Sagt och gjort, vi träffades på Costas, eller rättare sagt utanför.. När han vände sig om höll jag på att svälja tungan.. Så fantastiskt mycket snyggare i verkligheten än på bild.. det var ju knappt så jag vågade titta på honom.. Han var trevlig nog att hälsa med en kram också.. pluspoäng..

Vi tog en kopp kaffe/te och satte oss och började prata och helt plötsligt var kaffet borta, temuggen tom och det hade gått tre timmar.. eller två och en halv, men drygt tre timmar innan vi tog oss därifrån.. En lång kram och två snabba men trevliga pussar senare hade vi kommit överrens om att vi båda hade haft en bra dejt, att vi gillade varandra och att vi skulle ses igen..

Det är nu snart två veckor sedan.. vi har inte setts igen.. än.. men pratat varje dag på mejl och sms.. Jösses så konstigt mitt liv blev igen nu då..

Jag har inte brytt mig om att dejta någon efter mötet med den här killen.. vi kan kalla honom R bara för att kalla honom något..

Det är inte så att jag inte haft möjligheter att ha en eller annan dejt, jag har bara inte varit intresserad.. Jag känner mig som en kärlekskrank tonåring som väntar på nåsta gång han hör av sig.. nästa gång han har tid.. nästa gång han är ledig...

Sen blir det inte bättre av att han jobbar skift, har fyra barn varav tre fortfarande är under tonåren.. Att han bor någon mil bort.. Men han är trevlig, jag mår bra av att prata med honom.. vi verkar ha samma smak när det gäller rätt mycket och han är så lätt att prata med..

En dag i taget.. är min nya melodi.. livet verkar ta mig dit det vill oavsett mina planer och funderingar så det är väl bara att följa med och göra det bästa av saker och ting..

Altariel- mot alla odds lite förälskad..

Funderat lite på hur livet ser ut...

Jag är verkligen inte mogen för ett ytt "riktigt" förhållande igen.. Jag vill vara fri och ha möjligheten att göra lite som jag vill utan att ta hänsyn till någon annan ett tag till..

Men det där med ONS och skepp som möts i natten börjar bli lite gammalt, visst, sex är trevligt men det är lite som med Berty Botts beans... de finns i alla smaker och man vet aldrig vad man får...

Nu senast fick jag ju nått som får räknas om intensiv chili.. Frågan är om jag överlever på den typen av diet något längre tag.. Ibland kan plain vanilla with no nothing vara trevligt också och jag tror inte att det ingår i hans repertoar....

Annars går livet sin gilla gång... jobb, mat, sova och ibland ser jag faktiskt till sonen jag delar hem med... men det är verkligen inte så att vi nöter på varandra..

Har också fått mig ett par pälsbollar som håller mig sällskap av och till..

Får fundera vidare på livet, både det med och utan sex...

Jösses, vilken vecka förra veckan var...

Jag vet knappt var jag ska börja. Exet har hört av sig och vill prata ut... jag känner att jag inte är mogen för det, att jag inte kommer att fixa det utan att bli upprörd och kanske till och med ramla tillbaka i det mentala hål jag befann mig i innan jag bröt upp...

I onsdags var jag på den sämsta dejten i mitt liv, ALLA kategorier.. Hur illa??... jaaaa... om man utger sig för att vara singel när man pratar med någon online så är det lite käckt ifall man iallafall kommer ihåg att ta av sig vigselringen innan man går på en fikadejt... och tro mig eller inte men det var inte det värsta.. Ett nervöst skratt som kunde reta gallfeber på vem som helst, en övertro på sin egen charm... en oförmåga att förstå ett så enkelt ord på talad svenska som NEJ... och total brist på självinsikt... fick mess bara efter någon timma som undrade när vi kunde ses igen... min tanke var, någon gång när hornper kan åka skridskor i helvete... Men jag uttryckte mig lite mer diplomatiskt...

Det efterföljs av att jag tänkte att en dålig dejt ska inte få avskräcka mig från att fortsätta leta efter någon rolig människa att umgås med.. så jag styr upp en dejt för fredag, en för lördag och en för söndag...

Jaaaa, jag vet att jag är lite lagom knäpp... men planan var ju att bara träffas, ta en fika, prata ett tag och se hur det är med kemi och tycke...

Fredagens dejt fegade ur, han vet inte vad han vill och är grymt blyg, så en annan kille jag pratat med som jag vet är i ett förhållande kom över och tog te och en macka.. han hade säkert velat ha mer men tack men nej tack... jag hade inte ens velat ha det där om han varit singel...

Lördagens dejt blev lite mer intensiv än vad som var tänkt... träningsvärk, seg i kroppen och rätt slut... men på ett bra sätt...

Söndagens dejt var trevlig, en runda discgolf i duggregnet med bra sällskap.. men där fann å andra sidan inte så mycket kemi alls.. och han kändes väldigt distanserad, förmodligen uppfyllde jag inte hans förväntningar...

Förstår bara inte varför det ska vara så svårt för en kille att säga det rakt ut... vågar han inte öga mot öga så kan man ju alltid återgå till de mess eller mejl man har kommuicerat med tidigare... det är väl inget problem... Det är ju inte så att jag gjort några större känslomässiga investeringar i personen i fråga innan vi ens har träffats.. Allt jag vill är att få raka besked om det finns något intresse  av att fördjupa det hela eller om det är att gå vidare som gäler...

Får väl dessutom avsluta med att säga att det är fegt och tråkigt med killar som utger sig för att vara singlar på nätet och som inte kan vara ärliga nog att säga att de är i ett förhållande..

Jag spelar inte andra fiolen, det är inte min grej...

Eller så borde jag inte det... nåja, helgen har om inte annat varit intressant...

Åkte upp till Bureå för att ev jaga rådjur.. det blev inte så mycket som en klöv men det blev iaf en trevlig helg men annan form av skjut...

R är en kul kille, lite bitter på jobbet och väldigt rak till hela sitt sätt... Det har om inte annat varit intressant och en rätt så njutningsfull helg... Han har heller inte försökt att på något sätt slå blå dunster i ögonen på mig.. Ses vi igen så är det för att våra scheman funkar.. det är lite för långt emellan oss och våra liv är inte direkt kombatibla... Skulle det nu vara så att vi ses igen så inte mig emot.. gör vi det inte så var det klart värt den tråkiga bussresan upp...
 Resan hem sov jag från typ infarten till Skelleftehamn till Täfteå...

Annars så ser väl livet ut som vanligt... exet hörde av sig igår och ville att vi skulle träffas och ha någon form av terapisamtal... Jag känner att det är lite för tidigt för mig att ta det samtalet.. jag visste inte riktigt hur jag skulle svara , hur jag skulle bemöta det...

Vet inte om jag klarar av att ha den konverastionen utan att bli upprörd.. det är ändå 15 år av mitt liv vi talar om.. Jag behöver ett tg till på mig att lägga saker tillrätta för mig själv innan jag är mogen för att försöka få honom att förstå varför det gick som det gick..

Så åter till jobb, roliga hemsidor och vänner... och förresten.. jag är med katt nu... inte en utan två galningar som ska bo här...