Hmmm, om 32 timmar kommer jag att träffa någon jag pratat med i snart tre veckor nu...

Det lustiga är att jag är fortfarande inte nervös.. jag är mest bara förväntansfull..

Han har fått mig att må väldigt bra och varje mess gör mig glad..

Kan bara inte förstå varför han ska bo så eländigt ocentralt... eller varför han ska nödvändigtvis vara så ung.. Men men... vi får se hur det här utvecklar sig...

32 timmar är en evighet och samtidigt går det ofantligt fort... Har massor jag borde göra innan jag åker imorgon.. så frågan är varför jag sitter här och inte får nått gjort...

... kollegorna tyckte att det var en bra ide att gå på guitars på afer work igår.... det har de de så rätt i.. men frågan är om det var en så bra idé att sitta ute hela kvällen.. Frös som en blöt hund i november när jag kom hem och idag är jag hes, snuvig och har rosa sockervadd i hela skallen...

Det här behövde jag lika mycket som en guldfisk behöver en tandemcykel... Det blev ingen fågeljakt idag, ville inte bli sjukare mer frusen och blöt och ännu sjukare... Får se om jag orkar gå ut och ta någon öl i kväll... tur det inte är förrns nästa helg jag hade planer på att lämna staden till förmån för en mindre by...

Det är en bättre dag idag...

HLR-utbildning på jobbet... mest avdammning av gamla kunskaper... ledig sedan kl 12.. vilket lyx.. för att inte tala om att jag är ledig ända till nio i morgon... soooovmorgon..

Fnular runt på mina sidor och jagar en trevlig man fortfarande... funderar på vilken väg man ska ta.. stadsmänniska med kul intressen, skogsmänniska att jaga med... med eller utan barn...

Så många att vara nyfiken på och så få att verkligen träffa...

Nu är det dags för en timma eller två i badet...

Jag har haft ett väldigt trevligt förhållande till en av mina dejter... Han har inte alls varit min typ och det har aldrig varit fråga om något annat än att vi har haft mycket bra sex med varandra och trivts bra med att umgås även utanför sängen... Men fick mess idag från honom... Han sticker upp till sin stuga imorgon och blir borta en fyra- fem dagar och efter det kommer hans särbo tillbaka till Sverige igen...

Det är väl bara att konstatera att bra och enkla saker håller inte så länge, nu blir det till att börja leta på riktigt efter någon igen... Det har varit skänt att ha någon att falla tillbaka på när lusten har fallit på och dessutom någon som inte ställt krav på något sätt utan bara varit lättsam och trevlig att ha att göra med..

Så nu är det till att gå vidare, kanske sluta prata med folk från Skellefteå och Örnsköldsvik så det egentligt är lite väl långt bort... inte dagdrömma om saker som ändå aldrig kommer att ske och ta ett par tveksamma dejter bara för att känna hur temperaturen i vattnet är...

Kommer att sakna den här mannen för hans enkla jordnära sätt, hans roliga principer och hans innerliga sätt att göra mig nöjd och lycklig om så bara för stunden...

Altariel- lite senimental och full av saknad...

Mmm... vad säger man? Ibland har man lite otur när man tänker.. Ibland så hjälper det inte att man försöker lägga munkavle och handklovar på sin inre kåta tonåring..

Hon smet sin kos och låste in allt sans och förnuft när hon slog sig fri...

Mot bättre vetande och kanske främst för min egen sinnesros skull så bestämde jag mig för att det var en bra idé att träffa den där älgjägaren som gjort mig väldigt arg och besviken.. Vi skulle träffas och prata, och jag ville få en chans att ta reda på om det jag kände bara var ett fantasifoster skapat av min hjärna och den imaginära friheten på nätet..

Det var mer eller mindre min livlina, hoppet om att det egentligen inte var nått... att han var ful, tråkig och att det inte fanns någon kemi alls när vi väl sågs...

Jösses så lättlurad man kan vara då, jag blev såååå blåst av mitt undermedvetna som jobbade stenhårt tillsammans med den där överkåta tonåringen i mig...

Visst, vi sågs, vi pratade, kallpratade i säkert 5 minuter innan han frågade om det var oki att krama mig... och där ungefär smet tonåringen från sinda bojor och band och låste in förnuftet och gick bärsärkargång...

Inte var han tråkig eller ful... han är så charmig så gullig och så sexig att jag bara smälte.. Kemin var så påtaglig att jag håll på att tappa andan redan när vi skakade hand och presenterade oss för varandra..

Så, eftersom han var mellan jobb så var han tvungen att åka en timma eller så senare.. jag fick några sms innan han somnade igår och ett i morse.. Inget vettigt har blivit sagt.. Han har pausat sin användare på sidan vi träffades och efter att jag frågat på sms om vad som händer nu har jag inte hört flasklock...

Mitt bittra och något sårade förnuft blänger surt på den inre tonåringen och svär nått om vad fasen hon nu ställt till med.. Att jag aldrig kommer att få se honom igen och att han fått det han var ute efter och återgår till sambon tills nästa gång han känner av klådan och ger sig ut på jakt igen..

Min tonåring gråter en skvätt och tröstar sig med att hon iaf fick ha en eftermiddag med honom... en eftermiddag hon inte kommer att glömma i första taget...

Mitt förnuft och min tonåring har högljudda diskussioner i min skalle just nu och jag vet inte om jag orkar lyssna på dem längre.. Resten av mig funderar på hur det här kunde hända och varför jag inte bara lägger ner allt och går i kloster.. Fast jag vet inte några kloster som tar emot agnostiker..

Livet går vidare, jag har ingen aning om i vilken riktnig... jag vet inte om jagser honom igen.. jag vet inte om jag vill se honom igen.. jag vet inte hur jag ska klara mig utan att se honom igen..

Ska vi gråta en skvätt igen, bryta ihop och komma igen.. Åka er på jobbet och hämta nycklarna, laga mat till ungen och åka på innebandy..

/Altariel- fast i ett emontinellt vakum

Jaha... nehepp.... faaaan också...

Vad ska man säga?? Han var för bra för att vara sann, efter en rak fråga kom svaret... jo, jag har varit frånskild i några år men min officiella status är i ett för hållande och sambo.... Vad faaan menas med "officiella status".. endera är du i ett förhållande även om det är dåligt eller så är du inte det för att du är singel...

Jahapp... så vad nu då.. saker går inte att stänga av bara för att verkligheten tränger sig på... jag har valt att ta avstånd... att inte svara på sms.. att hålla ev konversation på den sida jag träffade honom på... Att vara precis så rak och ärlig jag bara kan vara i text...

Så den delen av livet suger... Jag är kluven... jag vet precis vad jag inte vill och inte alls vad jag vill.. Kan man ens sakna något man aldrig haft???

Så vad gör man åt en sån situation??... Man åker iväg till dejt nr:5 och har trevligt samvaro, bra konverastioner och mycket bra sex, stannar över natten och blir omhållen.. EFtersom ingen av oss vill ha mer än så så pratade vi dessutom lite kring ovanstående herre... Det är bra att ha någon att ventilera med även om det känns lite absurt att ligga naken i en säng och prata killar med någon man just haft sex med...

Så livet är ju om inte annat inte långtråkigt iaf... var det tar vägen härifrån??? Inte en susning, bara tiden kan utvisa det...

/Altariel- Nöjd, nyknullad och grymt besviken- allt på samma gång...

Jag hatar världen och den verkar hata mig tillbaka....

just nu orkar jag inte med mer... varför ska det vara så svårt att vara rak och ärlig från start???

Varför kan folk inte göra saker i rätt ordning??

Varför hamnar just jag i den här situationen??

Den karman har jag inte på nått sätt förtjänat...

Öl i helgen..

Vill ju inte bygga en big wall of text för er få stackare som finns här att ta er igenom så vi bryter ner det lite...

Vad är då senaste nytt på fronten av karlar???

Jo, den 28:e augusti dyker det in något på min ena sida och verkar kul att prata med trots att han inte alls uppfyller kriterierna angående presentation och bild... han har inget dera.. Från den dagen och framåt har vi pratat på sidan mer eller mindre dagligen fram till att han åkte iväg till hembyn och jagade älg.. det är inte så att det blev tyst då, vi bytte bara medium till sms istället. Tydligen är det dåligt med täckning i inlandet norr om Råneå..

Jag är så facinerad, jag har inte mått så här på många år nu.. Väntar på att telefonen ska plinga till... oroad när den inte gör det...  Glad över att få MMS på en död älg... varm i kroppen av att läsa vad han skriver.. Men det senaste dygnet har mobilen varit tyst...

Vad händer? Har batteriet dött, har han badat mobilen i ett träsk, har jag sagt nått som blev fel?.. Det är inte oki att vara 44 år och bete sig som en kärlekskrank 15-åring... Skärp dig tant.. han hör av sig om och när han vill... hoppas jag..

/Altariel - rastlös, betuttad, oroad...