Det har varit ganska harmoniskt ett tag, en rätt bra arbetsvecka som slutade i en vansinnig lördag, som vanligt. Det är dock ett heeelt annat inlägg som spinner över många funderingar.

Idag däremot gick hela världen åt helvete igen. Det började med att jag fick påminna sambon om att vi har tvätttid idag, jag fick säga till två eller tre gånger innan han äntligen plockade ihop det han skulle ha tvättat... sen frågar han om jag vill ha hjälp eller om han kunde stoppa sig i badet.. och jag sa att jag ville ha hjälp, han bar ut tvätten med mig och vi körde igång första omgången, sen dess har jag fått gå själv till tvättstugen tre gånger till innan allt var tvättat,torkat och inburet...

Under tiden har jag diskat, plockat fram kött ur frysen och lagt den i blöt för tining. jag har plockat lite i lägenheten, läst lite mejl, och tittat på dålig TV, men inte så länge. Sambon har: gnällt över att han var tvungen att hjälpa till med tvätten, vägrat gå och bada, suttit framför datorn hela dagen och pratat med folk på msn, spelat onlinespel badat och allmänt pillat sig i naveln. när jag vid 20 hade rensat en hög svamp och ifrågasatte om han hade tänkt att börja med maten nån gång idag och hans svar var "ja, kanske det, än du då?" då exploderade jag, det blev en tråkig kväll med diskussioner om förväntningar, att lyssna på varandra, att känna sig ignorerad, att avbryta någon annan som pratar, att gå mitt i en diskussion och en massa andra skitdetaljer.

Det är en dålig dag på det hela taget och jag har inte så mycket att säga om den, men är det varkligen för mycket begärt att jag förväntar mig att han torkar av spisen när han har lagat mat, att han torkar  av diskbänken när han har sölat, att han plockar undan efter sig, att när han lagat mat och jag sprungit och hjälpt honom under hela matlagandet, diskat undan innan så det finns plats att laga mat, dukat så det finns nått att äta på och hjälpt honom att bära in maten. Är det då för mycket begärt att han hjälper till att duka av mer än sin egen tallrik och sina bestick??? 

JAG tycker inte det, och han vägrar diskutera den saken alls, han bara upprepar mantrat: "om du gnäller över nått jag gjort eller inte gjort och du sen går och gör samma sak har du ingen rätt att gnälla"

Det är en ond cirkel och jag känner mig som en labbråtta i en labyrint utan utgång, jag går bara i samma gångar och fastnar i samma fällor gång på gång....

hjälp mig innan jag går under...

Alltså, jag nämde i går att sambon har dragit till Stockholm.

Han har följt med en arbetskompis som har en lägenhet där nere och ville ha körhjälp för att han måste ner och besiktiga lägenheten, tydligen ska det bytas hyresgäst eller nått sånt. MENINGEN var att dom skulle besiktiga lägenheten idag och sen åka hem. Idag fick jag ett SMS, från samboskapet, besiktningen har blivit framskjuten tills imorgon och dom kommer inte hem förrns imorgonkväll....

Jag tyckte det var nog illa att han stack iväg när jag faktiskt är ledig både söndag och måndag.. Jag tyckte att det är ganska illa att han ska lägga ut en massa pengar på att bo på hotell och äta ute när vi har en rätt tajt budget ändå den här månaden. Att det sedan blir en dag till göra inte saken bättre. Att jag inte ens blev tillfrågad vad jag tyckte utan bara ställdes inför fullbordat faktum gör mig både sårad och arg och att han har mage att meddela förseningen via SMS gör mig faktiskt heligt förbannad.

Just nu känner jag mig bara arg och ledsen och maktlös. Jag fattar inte vad han håller på med, förra gången jag hade ledig helg samtidigt som honom var jag visserligen på pysselträff på lördagen men han försvann å andra sidan hela söndagen till Ö-vik med kusinen och gjorde av med en massa pengar på paradisbadet, meningen var att han skulle cykla downhill men det fanns inte plats utan det blev bad istället. Det innebar att handduk och badbyxor inhandlades eftersom han inte hade några med sig och inträdet går också på en hundring...

En blääää dag helt enkelt.

Det har varit en hård vecka på jobbet med över41h arbetade... men det har varit en bra helg med mina tvillingar hos mig, dom fyllde 16 i veckan och ville ha en helg med sin mor ... det förstår jag så väl och det blev en bra helg

Visst jag har som vanligt jobbat alldeles för mycket och fått prioritera bort vännerna men just den här helgen såg jag det inte som ett svårt val. P2 och P3 hade förtjänat lite odelad uppmärksamhet, och då ekonomin kanske inte är den bästa så blir födelsedagspresenterna inte så stora. Morsan var uppe i Ume i helgen ochså så hon struntade i lördagens hotellmiddag och badtunna, som iaf inte är hennes stil, och bjöd in sig själv på amerikanska hallon och blåbärspannkakor. Sambo K drog på fest och vid 10 snåret på kvällen så tyckte lilla mamma att det var dags att ta sig till hotellet så då följde vi alla med och sen gick jag och tvillingarna och pratade hela vägen tillbaka...

Idag blev det födelsedagsshopping och lite skräpmat till kottarna innan jag satte dem på bussen hem..

Sambo K drog till Stockholm med en arbetskamrat och jag gick på innebandy med vännen P, men det är ett annat inlägg.

Nu ska här lagas middag i min ensamhet

Så var det dags igen då, det är dags för en rosa månad..

En månad i hoppets och tröstens teckan med betoning på bröstcancer.

Men vi får inte glömma att även män kan drabbas av denna sjukdom..

Och vi ska inte heller glömma att det är VI som hjälper forskningen frammåt inte statliga bidrag.

Mitt andra hem i cyberrymden pyssel.net samlar för 4:e året irad in pengar till Rosa bandet, klicka på länken och hjälp oss stödja det rosa hoppet!!!

Fortfarande inte så mycket som en skymt av missen... det är nu över en månad sedan han försvann hemmifrån och jag har mer eller mindre givit upp hoppet.

Det känns så overkligt, han kom till mig när han var just runt ett år och hade bott själv i en ladugård i någon månad eftersom hans familj hade flyttat till lägenhet flera våningar upp och tyckte att det var fel mot honom att  ta ifrån honom utevistelserna...

Han har varit med om det mesta, varit i slagsmål mer än jag vill minnas och öronen och pälsen var väl knappast i bästa kvalitet när han försvann, men han var verkligen kungen av Ålidhem, även om han var till åren kommen.

Jag tror jag använt mer sårtvätt och kompresser på katten genom åren än jag använt på mina barn och då har jag ändå tre söner som är ofantligt olycksbenägna.. ;)

Hoppet är det sista som överger människan säger dom... och nu hänger det verkligen i en skör spindeltråd...

Här serveras lite blogg candy...

Hos kutzingar, http://www.kutzingar.se/?p=1180#comments lottas det ut roliga och praktiska saker, gå in och tävla...

Och sista omgången med bilder följt av mitt allra varmaste tack för alla underbara saker och alla fantastiskt fina kort kommer från:

DR Annika

Rakaela

och Ankan

Nästa omgång bilder är på presenter som kommer från:

 ChatlotteT

Liza

och Heaven_Angel